Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
qvar vid bruket; nästan alla hade flytt inåt skogarne med
barnen på armarne och ett litet knyte i hand. Somliga
stannade ej förr än i Strasbourg eller Nancy. Den gräsligaste
förtviflan hade bemäktigat sig alla sinnen.
En qvarts timme efter sedan den siste franske soldaten
ilat förbi ankommo preussarne, sjungande segersånger och
pockande på mat, under det de svängde sablarne öfver sina offers
hufvuden. Fransmännen hade uppställt ett batteri på höjden
midt emot oss och började nu skjutningen, som varade tre eller
fyra timmar. En kula föll ned på vår gård och hvar och en af
oss kunde hvarje ögonblick vänta att blifva träffad. Under all
denna jemmer och förtviflan kom en stackars blödande zuav,
släpande sig till vår trappa, och bad att få dö der. Då fick
jag på en gång besinningen åter; jag visste nu hvad jag hade
att göra. Vi läto genast bära den sårade till ambulansen, som
Mr de Blonay låtit anordna, och jag följde honom för att
erbjuda mig att vårda de sårade. Hvilken anblick mötte mig ej
här! Mer än 60 sårade, liggande på sina bårar, badande i blod
eller vridande sig i oerhörda plågor. Lyckligtvis ankommo kort
derefter tvänne flyende kirurger, hvilka stannade och egnade
våra stackars sårade sina omsorger. Efter en timme hade vi
195 patienter, af hvilka 125 svårt sårade. Zuaven hade två
kulor i bröstet, hvilka man ej vågade uttaga, emedan ban blifvit
alltför svag af den ytterliga blodförlusten. Han dog under
natten. Den första operation, hvarvid jag biträdde, gälde en
helt ung volontaire, som fått tvänne kulor i käken, och på
hvilken tänderna måste uttagas, innan man kunde komma åt
kulorna. Det arma folket har lidit oerhördt! Endast vi, som
sett kriget och dess fasor på nära håll, kunna göra oss en rätt
föreställning derom. Och vi hafva blott en tanke: Ve dem,
som äro skulden dertill!
Det var, som du väl kan tänka dig, mycket att göra i
ambulansens plåguppfyllda salar. Men jag förmådde ej oafbrutet
stanna der. Drifven af en oupphörlig fruktan att de mina
skulle gripa till flykten och lemna mig, sprang jag hela qvällen
fram och tillbaka mellan ambulansen och mitt hem. Hvarje
gång måste jag passera igenom de preussiska trupperna, under
det ett regn af kulor hven omkring mig. Ofrivilligt höjde jag
armen, för att skydda hufvudet, likasom hade kulorna ej kunnat
krossa arm och hufvud lika lätt! Men, ser du, jag hade denna
eftermiddag insupit ett sådant förakt för lifvet och en sådan lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
