Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
O! skall mitt hopp
Då fyllas opp?
O! blir han min lefnads fröjd?
Blir han kanske
Mitt hjerte-ve?
Gud vet det i himlens höjd!
Min modersbarm,
Så full och varm,
Min älskling jag bjuda kan;
Men mödrarne
Förstånd ej ge,
Det ger Herren Gud, blott han.
Snart nog får du vaka.
Vyss! vyss! vyss! min flicka du!
Slumra sött, du ljufva!
Sof, min lilla ärla, nu!
Slumra, vackra dufva!
Sof! sålänge du det iar,
Ej din ro försaka!
Ack! den tid snart förestår,
Då du nog får vaka.
Lyckan kräfver skatt af dem,
Som hon mest tycks gynna,
Och i älskad makes hem
Många qval begynna.
Svärfar anspråk pä dig har,
Svärmor dig behöfver,
Barnens hop i kjorteln drar —
Ej en stund blir öfver.
Vyss! vyss! vyss! min flicka du!
Slumra sött, du kära!
Gråt ej! qvinnan måste ju
Sig att tiga lara.
Hvarför utan orsak så
Jeinrar du och klagar?
Dina tårar spar uppå
Till bekymrens dagar!
Huru skall jag löna min moder?
Hur’ skall all den vård jag löna,
Som jag af min moder fått?
AU den smärta, hou latt röna?
Allt det qval, hon genomgått?
All den varma mjölk, hon gifvit
Mig att dricka vid sitt bröst,
Ocli för hvarje gång jag blifvit
Varnad ömt af lieunes röst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
