Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Meu evig blomstrer det Kjærlighedsliv,
Der skaber Kæmper af svageste Siv. —
Og Drengen trives til hendes Lyst,
Snart stämmer »Gudmor» hans spæde Køst;
Snart skal han legc Tagfat og Skjul,
Og feire med hende den liflige Jul.
Han kjender ei anden Moder paa Jord,
Gud veed, hvor i Verden hans Fader bor! —
Han kjender kun hendes Kjærlighedsvæld —
O maa det ham vortle til evigt Held!
Från danska bokhandeln ha vi för öfrigt mottagit en ny
upplaga utvalda dikter af Hesse/, samt af Eoald — författare
alltför väl kända och högt uppskattade äfven i Sverige, att de
af oss skulle behöfva ett förord. Värdet af de båda
diktsamlingarne förhöjes af de inledningsord, som bifogats af pennor,
sådana som en Hauchs och en Lies.
Under titeln Från Satinens och Päijänes stränder, har i
Helsingfors utkommit en samling öfversättningar och bearbetninger
från finskan, hvilka gifva svenska läsare ett godt tillfälle att lära
känna den nutida finska poesien, med dess egendomliga stämning
och stundom ovanliga former. Såsom inbjudning till|denna
bekantskap meddela vi här några prof, valda bland sådana
smådikter, som gifva en inblick i den finska qvinnans lif och skaplynne.
Nog förser mig sorgen nu med sånger’.
När jag var en ung och yster flicka,
Kom till oss en qvinna ifrån Lappland,
Som i sångens konst var väl förfaren.
Henne gaf jag då min bästa kjortel,
Gaf mitt allra bästa helgdagslinne
Och det skönsta ullgarn, som jag egde,
Mot att hon mig lärde sina sånger.
Hör! du gamla qvinna! hvad jag säger:
Gif tillbaka nu min bästa kjortel!
Gif tillbaka nu mitt lielgdagslinne
Och det sköna garn, som jag dig gifvit!
Jag behöfver ej din lärdom mera:
Nog torser mig sorgen nu tned sånger,
Sakna’n lär mitt hjerta tusen visor.
O! blir lian min lefnads fröjd.
Så späd och arm
Vid moders barm
Nu slumrar min son i frid.
Men tiden går,
Om några år
Han pröfvas i lifvets strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
