Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.37
att se honom bland de sammansvurne, svarade Bulatow, att det
var mera förvånande för honom att se kejsaren här. "Huru
då?" frågade Nikolai. "Derför, Sire", svarade Bulatow, "att
jag i går under tvä hela timmar befann mig på tjugu stegs
afstånd ifrån Ers Majestät, med pistolerna laddade och fast
besluten att skjuta er; men så snart jag förde handen till hanen
svek mig hjertat!" Kejsaren tyckte om denna hans uppriktighet
och gaf honom derefter en mildare behandling än oss andra.
Några veckor derefter hade Bulatow svält sig till döds. Under
den förfärligaste kamp mot den naturliga sjelfbevarelsedriften,
som till och med dref honom att gnaga på sina egna
fingerspetsar, vägrade han all föda. "Hvem skulle väl hafva trott",
tillägger författaren, "att en man af sådant grv skulle hafva
brustit i beslutsamhet?"
Baron Rosen, som jemte många andra afrådt företaget
såsom omoget och pä förhand dömdt att misslyckas, ville dock
ej undandraga sig deltagandet deri. I spetsen för några
kompanier af det finska jägareregemente han tillhörde, tog han dock
blott en passiv del i uppresningen, drog sig slutligen tillbaka till
kasernen och skyndade derifrån hem att taga afsked af sin unga
hustru. Följande morgon var han kejsarens fånge, tillika med
flertalet af de öfriga sammansvurne.
"Upprorsmännen", säger Rosen, "åsyftade en politisk
omöjlighet och hade således sig sjelfva att skylla, då de blefvo offer
för sin egen obetänksamhet. Likväl kan det icke förnekas, att
det var blomman af det kejserliga gardet, eller öfver hufvud
hela den unga intelligensen, som vågat statsstrecket af 1825.
Med ungdomlig hänryckning öfverlemnade man sig åt ett antal
begåfvade, men i det verkliga lifvet opraktiska anförare; mången
ansåg det som en hedersak att dela fara och nöd med de ädle
förkämparne för den nya tidens idéer. Medvetandet att
tillhöra antalet af nationens ypperste män verkade starkare än
fruktan för död eller landsflykt; man hade för första gången
kommit i beröring med idealet och kunde ej motstå trollmakten
af ett företag, som ville förverkliga detsamma.
Rebellerna af 1825 framstå alltså såsom ungdomliga
varmare, hvilka ingalunda, få dömmas blott efter den politiska
måttstocken. Det hårda öde, som kom dem till del, har försonat
deras skuld, och läsaren kan numera studera deras historia med
ett rent menskligt intresse för det första försöket att indraua
Ryssland i de vesteuropeiska frihetsidéernas spår."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
