Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.338
Den lifliga skildringen af sjelfva upproret måste vi här
förbigå, för att följa författaren blott genom de märkligaste
tilldragelserna af förhöret och den första fängelsetiden, samt
derefter förflytta oss med de Iandsförviste till Siberiens ödemarker.
Efter en plågsam väntan i arresten kallades baron Rosen
d. 21:sta december till förhör i det inre af palatset. Införd till
adjutanten för dagen, general Levaschow, hvilken satt vid ett
skrifbord beredd att anteckna svaren, väntade fången att
förhöret skulle börja. I samma ögonblick öppnades en sidodörr ocli
kejsaren inträdde. Rosen tog ett par steg framåt för att gifva
den vanliga militäriska helsningen. Kejsaren ropade "’Halt!"
lade sin hand pä lians ena epälett, och i det han upprepade
orden: "tillbaka! längre! längre tillbaka!" återförde han fången
till hans förra plats, vändande honom så att skenet föll rätt
pa hans ansigte.
"Han såg mig stadigt i ögonen", fortfar förtattaren,
"intryckte tillfredsställelse med mitt forna förhållande i tjensten
och tillade, att han mer än en gång bemärkt mig. Han
anmärkte derpå, att svåra anklagelser voro gjorda emot mig, att
han väntade ett öppet erkännande af sanningen, samt att han
ville göra hvad han kunde, för att rädda mig. Derpå drog han
sig tillbaka, och så snart ban lejnnat rummet, vidtog förhöret.
Jag fann mig i en brydsam belägenhet. Jag hade intet skäl,
likasom ingen möjlighet, att dölja någonting, som rörde mig
sjelf; men det var mig omöjligt att säga hela sanningen; minst
af allt kunde jag nämna några af upphofsmänuen till eller
deltagarne i företaget. Efter en half timme koin kejsaren
tillbaka, tog från adjutanten papperet der denne antecknat mina
svar, och läste dem. Der fanns icke namnet pa någon enda af
mina medbrottslingar. Kejsaren bortlade papperet, säg pä mig
vänligt och uppmanade mig till öppenhet. Han var klädd i
uniform och hans tärda utseende och blodsprängda ögon röjde
att ban oaflåtligt arbetade, besluten att undersöka, höra och
läsa allting sjelf. Återigen drog han sig in i sitt kabinett;
plötsligt öppnades dock ånyo dörren och jag hörde honom säga:
"Dich rette ich ff em!"
Då protokollet öfver det hållna förhöret framlades för
fången, med begäran att han skulle underteckna det, tvekade
han och tillkännagaf för general Levaschow att han der icke
kunnat meddela hela sanningen. Denna tvekan rapporterades
för kejsaren och synes hafva misshagat honom såsom ett ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
