Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.339
tryck af misstro till hans löfte. Domen blef i följd deraf ej
blott icke mildrad utan tvärtom ytterligare skärpt.
Bland de många drag Rosen berättar ur de andra fångarnes
öden kunna vi här blott anföra ett par, rörande N. A. Betuschew.
Han hade Hytt, inen blef ertappad, återskickad till Vinterpalatset,
och omedelbart uppförd till förhör. Utmattad af hunger inbjöds
han att under afvaktan på förhöret deltaga i adjutantens måltid;
storhertigen Michael tog plats vid bordet och talade ined honom.
Då fången sedan lemnade rummet, sade storfursten till
adjutanten: "Gud ske lof, att jag icke kände den karlen för några
dagar sedan; jag tror sannerligen ban kunnat draga mig med in
i sammansvärjningen!" Kejsaren emottog Betuschew vänligt och
sade till honom: "Ni vet att jag kan rädda er om jag vill; och
vore jag viss att ni i framtiden troget skulle tjena mig, vore
jag villig att förlåta er." Betuschew svarade: "Ers Majestät!
Deri ligger just olyckan, att ni kan göra hvad ni vill, att ni är
öfver lagen. Allt hvad vi eftersträfvat är eu sådan förändring
af det bestående, att era undersåter hädanefter skulle hero af
lagen allena, icke af Ers Majestäts godtycke."
Halft bortglömd i palatsets vaktarrest, der han i sittande
ställning, med den uslaste föda och utan ombyte af kläder
qvar-hållits ända till d. 5:te januari, affördes slutligen Rosen, jemte
flera andra af de anklagade, på storfurstens tillsägelse till
Peter-Pauls-fästningen, der de öfriga fångarne redan förut blifvit
insatta. Under en stunds väntan i kommendantsalen, blef han
vittne till en liten händelse, som är upplysande för Rysslands
inre förhållanden. Då kommendanten bland de väntande såg
en äldre man, på hvars bröst glänste S:t Annæ-ordens tecken
i diamanter, och i honom igenkände en sin brorson, yttrade ban
sin bestörtning öfver att finna honom der, och "bland de der
herrarne". Mannen upplyste då att han var anklagad endast (!)
för försnillningsbrott. "Nå Gud ske lof!" utbrast kommendanten
med en suck af belåtenhet och räckte den hederlige brorsonen
sin hand.
Månad efter månad tillbragte Rosen i en trång trekantig
cell, ensam, utan rörelse för kroppen, utan sysselsättning för
själen. Endast tanken var fri — fri att plåga honom med tusen
dystra föreställningar. Sorgligast af allt var honom tanken på
hans unga hustru, hvars förstfödde väntades inom kort. Först
i medlet af april fick han, på vägen till badstugan, några
ögonblick inandas den friska luften. Dagsljuset bländade honom så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
