- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
342

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.342

Utmattade af fängelselifvet förmådde fångarne ej släpa de
tunga bojorna utför trappan, hvarför de måste uppbindas med
remmar; och i dessa bojor måste dock de änne färdas nästan
oafbrutet natt och dag i öfver sju veckors tid. Eget är att i
Rosens anteckningar dock tydligen spåra det uppfriskande intrycket
af färden i den kalla vinternatten under den mörka gnistrande
stjernhiinlen. Öfver allt hvar de foro fram rönte de rörande
bevis på befolkningens deltagande för "de olycklige", såsom de
landsförviste med ett gemensamt namn kallas. När de kommit
in på Siberiens område sågo de vissa dagar en mängd folk
samladt pa olika punkter af vägen, för att invänta dem och utbjuda
eller skänka dem matvaror, ylletäcken, in. ni. Och man sade
dem att invånarne i de stora byarne vid landsvägen af ålder
plägat sålunda turvis samlas två gånger i veckan, dä
fångtransporter väntades, för att mildra "de olyckliges" belägenhet.
Förarne voro deremot i högsta grad raa och våldsamma i sitt
beteende, sä väl mot fångarne, som mot skjutsbönderna och deras
stackars hästar.

Fångarne hade olika destinationsorter allt efter de olika
straff-arterna. Somliga blefvo förda till de underjordiska grufvorna i
Nertschinsk. der de aldrig sågo dagens ljus; andra till den eviga
isens regioner, der de måste färdas med hundar, och begagna
snöhyddor till nattqvarter. Baron Rosen och hans kamrater
hade blifvit lyckligare lottade, då de försändes till Tchita, en
fästning, 4U0 verst (40 svenska mil) frän Nertschinsk och bOO
.svenska mil från S:t Petersburg, der de skulle uppföra ett
fängelse at sig sjelfva. Den 22:dra mars ankommo de till
Irkutsk. Derifrån gick färden öfver Baikalsjön, här den heliga
sjön kallad, hvars istäcke genomkorsades af breda råkar eller
remnor, hvilka de ypperliga hästarne öfversprungo med så
utomordentlig snabbhet, att medarne knappast snuddade vid vattnet.
Den 29:de var slutligen målet för resan uppnådt och de åttiotva
fångarne — alla män af bildning och hög lefnadsställning
fullständigt afskurna frän alla civilisationens, frihetens och det
husliga lifvets förmåner, för att bilda en straffkoloni i den
ödsligaste och vildaste trakten af det ryska riket.

"Framkomna till Tchita", berättar baron Rosen, "mottogos
vi af en kapten frän fästningen, åtföljd af adjutant och
skrifvare ni. fi. Han frågade oss genast om vi buro några
dyrbarheter, hvilket var strängt förbjudet. Jag aftog genast en kring
min hals fästad silkessnodd, på hvilken jag burit ett i guld in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free