- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tolfte årgången. 1870 /
374

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.374

lofva sin tro. Man har i stället funnit upp ett förträffligt ord,
som heter /<5rlofva sig. Detta är bildadt i likhet med verberna
"försofva sig", "förderfva sig", "förlöpa sig", "försvära sig",
hvilka gemenligen hafva en mindre fördelaktig betydelse. Måtte
det gamla, hederliga trohetens ord komma igen, och måtte den
moderna saken förtjena det gamla namnet!

Hvad vi kalla uppslag af en trolofning var i den gamla
tiden omöjligt. Det hölls som ett brott mot tro, heder och
ära. Ofta kunde den förnärmades slägt laga så, att det kostade
den brottsliges lif. Den norska Gulatingslagen har ett formligt
straff derpå, nemligen landsförvisning. Det var ärlighetskänslan,
som var våra fäders stora dygd, och det är den kränkta
folkhedern, som kunnat utkräfva ett så sönderslitande straff.

Vi komma nu till det gammalnordiska brölloppet. Detta
är den unga qvinnans andra och största hedersdag. Var
fästeölet med lust och under stort tillopp af vänner drucket,
brölloppet blef det än mera.

Redan tidigt på dagen började det att hvimla af resenärer
på alla vägar och stigar. Till fots eller till häst drogo de fram,
ty vagnar funnos ej. Att komina tio, ja tjugo man högt från
ett hushåll var ej sällsynt. Utför bergen kom man på skidor,
om det var vinter; på floder, sjöar och fjärdar rodde eller
seglade man i stora skaror, 0111 det var sommar.

Hemma i brölloppshuset fejades och rustades. Nu upptogos
ur kistorna de hemmaväfda ylletapeterna, qvinnornas stolthet,
och upprullades att hänga kring väggarna; golfvet, som
vanligtvis var af stampad lera, beströddes med halm; bänkarne höljdes
med broderade täcken; de stora långborden af eke skurades;
småbord uppställdes till lättnad vid sjelfva serveringen;
sköldar, svärd, brynjor och hjelmar, som öfverallt hängde kring
väggarna, blankpolerades; kostbara dryckeshorn och stora
kannor af silfver, stundom ock af guld, framsattes. Med stora
högar af ved matade man eldarna, som muntert sprakade utefter
hela golfvets längd och med sitt flammande sken öfvergöto de
blänkande vapenrustningarna, husfolkets anleten på den ena
långbänken, gästernas på den andra, och de i sina rika
gulddiade-mer, halsringar, armringar och spännen prålande qvinnorna i
bakgrunden.

När allt var redo, drog brudgummen med stort följe dels
af gubbar, som representerade föräldraslägterna, dels af unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1870/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free