Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.373
få rum på husets bredd. Dessa innehades af husbonden och
hans hustru, af förnäma gäster, samt af qvinnorna, hvilka
dessutom för sin del upptagit det lilla loft, som uppkommit
ofvanpå dessa småkamrar, derigenom att de, i olikhet med det
öfriga af skålen, försetts med slätt planktak. Uttrycket, som
sammanfattar det hela, är i sagorna vanligtvis: "Männen
hvilade i långbänken, qvinnorna i tvärpallen". — Hvad nu
slutligen storleken af denna skåle eller eldskåle beträffar, så finnes
en omtalad, som var 100 alnar lång och 10 famnar bred, och
en annan, som var 35 famnar lång, 14 alnar hög och 14 alnar
bred, tal, hvilka ingalunda synas osannolika, då vi betänka
hvilka skaror af gäster de stundom måste rymma, t. ex. vid
julgästabuden.
Sedan vi nu gjort oss väl hemmastadda i våra fäders
boningar, skådeplatsen för deras familjelif, skola vi åter upptaga
den lemnade tråden och skildra den formliga trolofningsakten,
som följde sedan man kommit öfverens om penningeaffärerna.
Den dagen, då detta skedde, var den unga qvinnans första
hedersdag i lifvet. Då samlades ock till huset båda parternas
närmaste slägtingar såsom vittnen. När alla voro samlade, slogo
de en krets eller ring kring paret. De förut öfverenskomna
vilkoren förkunnades högt i allas närvaro. Giftomannen riktade
derpå först till mannen, sedan till qvinnan den frågan, om de
ville taga hvarandra till äkta. Något härvidlag svaradt nej
minnas vi icke utur sagorna, men väl att hjertan brustit
dervid. Efter denna fråga öfverlemnade giftomannen genom en
sinnebildlig handling, nämligen genom öfverräckande af svärd
och ring, husbondeväldet öfver sin myndling till fästmannen.
Sedan, under medeltiden, uppkom, efter sydligare länders bruk,
ett byte af ringar. Efter att hafva emottagit husbondeväldet,
tog fästmannen sin brud i knä till tecken på, att han nu tagit
henne i sitt skydd. Derpå omfamnade och kysste båda
hvarandra ocli betygade härigenom offentligt en rättelig trolofning.
Bruden hette nu fästeqoinna; saknades dessa formaliteter och
blott överenskommelserna gjorts, så var hon blott löftesqvinna,
och stod såsom sådan uti en något mindre bindande form af
trolofning.
Fullständigt trolofningsband var hos de gamle mycket starkt.
Detta är ett af deras vackraste drag och höjer dem betydligt
öfver det moderna lättsinnets lek med trolofningen. Dock, det
är sannt! Man har låtit bli att längre säga irolofva, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
