Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.389
då, liksom konung Wilhelm nu, fann för godt att aberopa himlen
till vittne att han var den oskyldige mannen. När han lemnade
Paris för att öfvergå till armén, yttrade han till sina ministrar:
"Jag bär icke skulden för detta krig; icke på något sätt har
"jag föranledt detsamma. Ar detta min tillställning, lät mig
"då blifva slagen! Jag ser Försynens finger, som anvisat mig
"att straffa dessa trolösa. Gud har slagit dem med blindhet;
"de tro sig anfalla mig, då jag är svag, hvaremot jag aldrig
"varit så stark, som jag är i denna stund". Öppna vi nu 13:de
volymen af La correspondance de Napoleon I", så finna vi, att
han den 24 September skrifvit ett bref från S:t Cloud och den
24 Oktober ett annat, dateradt Potsdam. Alltså på en månads
tid framträngde hans segerrika här från Paris till Potsdam
-preussarnes Versailles. Trenne dagar derefter var han i Berlin.
Hans första bref från Berlin är dateradt den 28 Oktober och
hans sista den 24 November. När han lemnade Berlin, den
25 i sistnämnde månad, utnämnde han sin krigsminister till
generalguvernör öfver hela Preussen. Och, som sagdt är,
under allt detta talade Napoleon alltjemt med blicken lyftad mot
himlen. När det rapporterades till honom, att prins Ludvig af
Preussen blifvit nedhuggen af en fransk husar, yttrade han:
"Det är Guds dom! ty det var han, som var den egentlige
anstiftaren af kriget". Den 12 Oktober, dä Murats kavalleri
framträngt ända till Leipzigs portar, skrifver Napoleon till sin
kejsarinna: "Med Guds hjelp skall, inom några dagar, händelser
"inträffa, som för Preussens konung blifva förfärliga; jag
beklagar honom personligen, ty han är eu god menniska".
Försynens styrande hand synes alltjemt föresväfva Napoleons fromma
sinne. (!) Vid slutet af segerbulletinen, som han utgaf efter slaget
vid Jena, skrifver han: "Uti en strid, så blodig som denna, i
"hvilken fienden förlorat nästan alla sina generaler, är det
Försynens synnerliga beskydd vi hafva att tacka för segern". Från
Weimar skref han, att då han "med den gudomliga Försynens
biträde" besegrat sina fiender, var det för honom och hans folk
en oafvislig pligt att till "härarnes Gud frambära en högtidlig
tacksägelse".
Efter slaget vid Jena begärde Kalkreuth, som förde befälet
öfver en preussisk armécorps gent emot Soult, ett
vapenstillestånd. "Hvad mera kan ni begära af oss?" sade den preussiske
generalen: "Hertigen af Brunswick är död; alla våra generaler
"hafva stupat eller blifvit tillfångatagna; vår armé är slagen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
