Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Aftonen fore de stora helgdagarne infann sig en prest för
att hålla gudstjenst med fångarne. "Aldrig glömmer jag den
första påskfesten", skrifver minnestecknaren, "då ropet: Kristus
är uppstånden! höjdes från alla sidor, beledsagadt af kedjornas
rasslande, när vi i from hänförelse omfamnade hvarandra."
En dag i augusti 1828 ankom en kurir till Tchita. Ingen
visste hans ärende, men alla anade att det rörde fångarne —
om till ondt eller godt vågade man ej afgöra. Slutligen
kungjorde kommendanten högtidligt kejsarens budskap att fångarne
skulle befrias från sina bojor. Beskrifningen på kedjornas
aftagande är djupt rörande. "Vi saknade nästan deras taktfulla
ljud vid arbetet", skrifver baron Rosen, "och jag tyckte mig
ännu länge känna ringen sluta sig kring min fotled." En af
fångarne skaffade sig genom vakten ett par af kedjorna och
gjorde af dem minnesgåfvor till de öfriga. "Jag bär ännu en ring
och ett litet kors, filade ur våra bojor", säger minnestecknaren, och
tillägger derpå: "Om jag kanske yttrat mig alltför omständligt
eller känslosamt 0111 våra fångkedjor, så förlåte man mig, och
besinne att lidandet för en idé också kan ha sina ljufva sidor."
Kommendanten Leparsky gjorde allt för att mildra
fångarnes öde, ocli sade sig behålla sin plats endast för att kunna
skydda dem för orättfärdiga och samvetslösa embetsmäns
förföljelser.
Ingen som hålles fången kan dock bortskjuta tanken pa
befrielse. Bland tvångsarbetarne i grufvorna vid Nertschinsk
var en formlig befrielseplan uppgjord och skulle just sättas i
verket, då hufvudmännen upptäcktes, fängslades och dömdes till
döden. Trenne andra af de sammansvurne skickades till Tchita
för att förebygga dylika försök der. "Flere ibland oss",
skrifver Rosen, "voro alltid sysselsatte med befrielseplaner och
förberedelser till flykt; andra åter insågo klart det fåfänga i hvarje
dylikt försök. Bevakningen var oss tillgifven och ut ur
fängelset kunde vi utan mycken svårighet hafva rymt. Men
hvarthän skulle vi väl sedan hafva vändt oss? Söderut till kinesiska
gränsen kunde vi kanske lyckats undkomma; men, väl der, hade
kineserna utlemnat oss, så vida vi ej fallit i händerna pä de
vid gränsen posterade kossackerna. En annan väg förde i
sydostlig riktning till Amurs stränder; der kunde vi byggt oss några
farkoster och gått utför floden, Öfver hafvet till Amerika. Men
huru komma till hafvet? Af de burjätiska nomaderna hade vi
ingen hjelp att vänta, och äfven förutsatt att vi kommit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
