Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
låugt, hur lätt var ej en liten obevärad flottilj öfverrnannat!?
Vester ut till ryska gränsen gick en tredje väg; men huru
otaliga faror väntade oss ej på ett afstånd af 4,000 werst? En
fjerde, lika hopplös väg ledde norrut öfver samojedernas tundror
till Ishafvet. Lättare hade flykten varit för en och annan
enskild. Vi visste att några förvista cirkasser undkommit öfver
Aralsjön och Kaspiska hafvet och lyckligen uppnått sina
hemlandsberg. Befrielsen för några få hade dock ådragit de
qvarvarande den hårdaste behandling, och ingen ville derför tänka
på något sådant. Alltså återstod intet annat än att lydigt böja
oss under nödvändighetens lag."
Efter tre och ett halft år kom order att förflytta fångarne
till bergverken i Petrowsk. Ett par veckor förut hade Rosen
fått bref från sin hustru, med underrättelse att hon, då hennes
begäran att få medtaga sin son blifvit afslagen, lemnat honom
i sin systers vård och med ett par tjenare begifvit sig till
Sibirien, der hon nu, sedan trenne veckor, blifvit uppehållen i en
station vid stranden af Baikalsjön, hindrad af en öfversvämning
att komma vidare. Hon kunde således nu dagligen väntas och
man kan lätt föreställa sig mannens oro.
Dagen för fångarnes affärd från Tchita inbröt — och ännu
var hon ej kommen. Det var således med tungt hjerta Rosen
började sin afmarsch. Efter några dagar upphörde postvägen
och herbergena, hvarefter man slog läger af burjätiska filttält,
hvart och ett rymmande fyra man. Den stärkande höstluften
och rörelsen i det fria verkade uppfriskande på fångarnes
sinnen, och landets naturskönhet fröjdade deras blickar. "Några
dagar", skrifver Rosen, "färdades vi omvexlande mellan berg och
dalar, skilda af smala pass. Öfver allt såg man buräternas
"Tahuner" (hästhjordar) beta; deras vaktare voro väpnade med
båge eller bössa och förde med sig tvåhjuliga åkdon,
öfver-spända med filttält, der deras hustrur och barn suto. De
no-madiska burjäterna föda sig af jagt, fiske och liken af sjelfdöda
djur. De hafva lika få behof, som deras förfäder, mongolerna,
på Tschingis Khans tid. Våra vägvisare medförde inga
munförråd, utan aflägsnade sig då och då turvis, för att mätta sig
af bär, plockade i skogarne. Till en början skygga, närmade de
sig småningom och slöto regelbundet en ring kring platsen der
schackspelet under rastetimmarne framtogs, samt gåfvo med
utrop tillkänna att de förstodo spelet, hvilket de lärt af
kineserna. En af dem bjöds på ett parti och besegrade vår skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
