Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ech hoppet att någonsin återse fosterlandet, huru hon förgäfves
anhållit att få taga sonen med sig, samt huru hon slutligen
begifvit sig af, ensam med en tjenare och en kammarjungfru, hvilat
blott en enda natt under vägen från Moskwa till Tobolsk,
derefter gjort en lifsfarlig båtfärd öfver den stormiga Baikalsjön,
sedermera hotats af öfversvämningens faror, och först nu efter
flere veckors pinsam väntan hunnit målet för sin längtan.
Då färden följande morgon fortsattes, erhöll Rosen
tillstånd att gående följa postvagnen, och de följande dagarne
tillryggalade hans fru en del af vägen till fots med honom.
Vägen gick nu utmed stranden af Selengafloden, en af
Sibe-riens skönaste nejder. Efter några dagsmarscher ankom man
till en by med ett fullkomligt ryskt utseende. Den
beboddes af så kallade Semeiskije, d. ä. folk, som kommit in i
landet med sina familjer och voro afkomlingar af sekterister,
hvilka under kejsarinnan Anna blifvit förvista och af siberiska
myndigheterna anbefallda att uppslå sina bopålar i en urskog
utmed floden Tarbagatog, der inom kort ett blomstrande
nybygge uppstod. "Jag blef med min fru inqvarterad hos en af
bönderna, der vi hade god tid att se oss om", skrifver baron
Rosen. "Huset innehöll flere rum, på ena sidan en stor stuga
för arbetarne med en ofantlig rysk bakugn, på den andra trenne
rum med holländska kakelugnar, hemväfda mattor på golfvet,
öfverklädda möbler och till och ined speglar. Värdinnan
mottog oss gästfritt med skinka, stör och hvarjehanda bakverk.
På gården sågo vi jernbeslagna åkdon, starka, välfödda kreatur
och friska menniskor, hvilket allt gjorde ett behagligt intryck.
Det var söndag, och alla gingo i bönhuset, männen klädda i
långa blå klädesrockar och ståtliga zobelmössor, qvinnorna med
halfkappor, brämade med zobel, och hufvudbonader af siden,
iväfdt med guld eller silfver. Allt utvisade välstånd,
arbetsamhet och ordning. Blott ett fattades — kyrkan. Såsom
"gammaltroende" hade byfolket blott ett bönhus och ansåg tobak,
vin, medicin och koppympning för djefvulens redskap. Många
af innevånarne äro kapitalister, öfvertaga stora sädesleveranser
och handla mycket med kineserna."
Tillfrågad hvarför den infödde bonden är så fattig,
svarade Rosens värd: "Hur skulle han kunna vara annorlunda.
Då hanen gal äro vi redan ute på fältet, medan han knappt
stigit ur bädden och satt på sitt té. Innan han släpat sig ut
på åkern står solen redan högt på himlen–hvarken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
