Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
eller hans häst har kraft att plöja; dessutom offrar han
hvirje-slant på bränvin och gör derför inga besparingar." Byfollets
hela uppträdande vittnar om sjelfaktning och förnöjsamhet. De
ha ett slags kommunalförfattning, som ställer dem temligen
oafhängiga af myndigheterna, till hvilka de dock regelbundet
erlägga sina pålagor. — I en annan by bodde Rosens hos en
110-årig gubbe. Han var blott tretton år då föräldrarne blefvo
förvisade och mindes ännu alla omständigheterna dervid. Han
hade fyra söner, den yngste sjuttio år gammal. At alla hade
han byggt hus och gård, lada och qvarn, och sjelf gick han om
morgnarne och väckte barn och barnbarn till arbetet. "Att
döma af välståndet bland dessa bönder kunde jag trott nig
vara bland ryssar i Amerika, icke i Siberien", skrifver Rosen.
"Denna trakt af Siberien är i intet afseende Amerika
underlägsen: der finnes fruktbart land i öfverflöd, arbetsamhet och
förmåga af sjelfstyrelse hos folket."
Anblicken af fängelset vid Petrowsk nedslog fångarnes
förhoppningar och kom dem att sakna till och med deras första
qvarter i Tchita. Det var en ofantlig byggnad, uppförd efter
ritningar, som blifvit särskildt granskade och godkända af
kejsaren, och alltså icke kunde ändras; och likväl funnos inga
fönster, utan fångcellerna voro mörka, små och öfver all
beskrifning vantrefliga. Här tillätos dock ändtligen de fyra
fruarna att dela sina makars dystra bostad, hvilken sålunda
för-Ijufvades af hemlifvets länge saknade trefnad. "Väl kunna vi
umbära fönster", sade en af fångarne, "då vi ha fyra solar att
skingra vårt mörker." Baronessan Rosen har sedan förklarat
att hon alltid med tacksamt minne blickar tillbaka på sin vistelse
i den mörka cellen, der hon och hennes make lefde endast och
allenast för hvarandra. Hennes kärlek till honom synes hafva
öfverlefvat icke blott skilsmessans smärta, utan, hvad ofta
torde vara svårare att bära, pröfningarne af ett instängdt lifs
tärande enformighet.
Äfven från lifvet i Petrowsk ger oss förf:n mången
gripande skildring, som vi dock här måste förbigå. Den 11 juli
1832 gick tiden för baron Rosens straffarbete till ända och han
affördes då från fängelset till den vistelseort, som blifvit honom
för all framtid anvisad — hvilken, visste han ej sjelf. Affärden
från fängelset och skilsmessan från kamraterna äro lika rörande,
som den äfventyrliga resan är lifligt och åskådligt skildrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
