Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Baronessan Rosen hade rest förut till Irkutsk med sina
barn, för att der invänta mannen. Mötestiden var redan förbi.
Dag efter dag förgick utan underrättelser, och vakande vid sitt
sjuka barns bädd sväfvade den unga makan mellan hopp och
fruktan. Uppehållen dels vid afresan, dels under en äfventyrlig
tärd öfver Baikalsjön, ankom slutligen baron Rosen en natt till
Irkutsk. "En polistjensteman följde inig till min hustrus
boning", skrifver lian. "Tjenarinnan öppnade varsamt dörren; jag
såg skenet från en nattlampa och hörde min hustru sakta sjunga
för sitt slumrande barn. Återseendets fröjd var obeskriflig och
vi lofvade hvarandra att aldrig mera skiljas."
Den vackra årstiden led till slut och de måste nu skynda
vidare. Genom natt och dag buros de ock framåt med de
vindsnabba siberiska hästarne. Rosen erbjöd drickspengar om
man ville färdas litet varligare, men förgäfves. Då hästarne
spändes för vagnen måste de med våld hållas stilla af den
kringstående mängden. Så snart de resande satt sig upp gaf
formannen ett tecken, folket kastade sig åt sidan, och med
en kanonkulas fart flög åkdonet framåt. Alla
ansträngningar å förmannens sida äro fåfänga; ju hårdare han håller
de eldiga djuren tillbaka, desto fortare ila de framåt, och han
kan endast med möda hålla vägen, backe upp och backe ned,
öfver strömmar och svindlande djup. Först efter 3 eller 4 werst
sakta hästarne sjelfmant farten och man kan åter draga andan.
Öfverallt, der klimatet ej lägger hinder i vägen, drifves i
Siberien åkerbruk och boskapsskötsel. Den stora landsvägen
från Tjumen till Nertschinsk är förnämsta kommunikationsleden
— lifsådern för ofantliga landsträckor, hvilkas skatter framtida
slägten skola bringa i marknaden. Redan på Katarina den
andras tid kallade man Siberiens mark för guldgrunden, och den
förtjenar denna benämning ej blott för sin rikedom på metaller
utan isynnerhet för sin fruktbarhet. Den ger i många trakter
ända till fjortonde kornet, fordrar ingen gödning samt är
genomskuren af floder och andra vattendrag, hvilka med några
obetydliga kanalanläggningar skulle kunna bilda de ypperligaste
farleder. Hela det ofantliga afståndet af 10,000 werst, från
Petersburg till Ochotsk, har en naturlig vattenförbindelse, som
endast på trenne ställen behöfde genombrytas, för att bilda en
sammanhängande farled. Ost-Siberien afsätter sina alster dels
vid grufvorna, dels på Kina; Vest-Siberien producerar för eget
behof och afsätter derjemte oerhörda massor talg, smör, hudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
