- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
60

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

Kring livart ädelt frö, du utsått,
Så att växt det fick och framtid
Ocli till bygdens alla trakter
Bar välsignelse och glädje,
Tydande din hulda omsorg.

Så det gyldne axets tanke
Ar af barnnhjertat tolkad.

För öfrigt synes oss "Barkbåten", "Gretchen", "Beethoven",
" I id Elf mynningen" samt "Sången till Wilhelmina Neruda" väl
förtjenta af uppmärksamhet.

Till sist framhålla vi, såsom bäst betecknande förftns
närvarande ståndpunkt, både soin menniska och skald, det
märkliga lilla stycket

Kamp.

Stor synd det är, jag är viss derpå,
En vacker tanke att döda,
En dikt, som doftar af minnets strå
Och kärlekens rosor röda.

Men om der göms i dess blomsterkrans
En orm, som i färgernas hvimmel
Väl tjusar din själ med skönhetens glans,
Men drar henne burt från dess himmel —?

Om hjertat prisger sitt innersta jag,
Sitt lif, sina dolda lågor,
Att spegla få sina anletsdrag
I sångens kristallklara vågor —?

Om känslornas skatt, som smärtan dig skänkt
Och fröjderna, så förslöses,
Om tron, allt heligt du känt. ocli tänkt,
T skimrande dunster löses —?

Om, fortfar förfin, sedan dikten öppnat dig sin trollverld,
kärleken sluter sig lik en stjerna i moln och hjertat svalnar för
den, som tändt dess himelska låga — hvad brutna fröjder då
pa din del! Ditt lif en vandring på slagna ängar, ett villadt
spel, som skorrar från falska strängar! — Här stannar förfin
vid det gamla "Enten — Eller" men bortkastar i ett slags
förtviflan båda och väljer ett tredje:

Ej diktens blom skall mitt fält beså
Med frö som blott villor bära,
Den mark vill jag odla, jag träder pä,
Dess skördar nu göre min ära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free