- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
61

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6]

Så ädel brodd ur mitt bröst jag slet —
Blott natten de qval kan tälja.
Som drifva vår själ i hemlighet
Sin förstfödslorätt att sälja.

När morgonens rosor nu bräcka jag ser.
En tagg i hjertat ömmar.
En röst der talar: Visst aldrig mer
Gud ger dig de fagra drömmar.

Äfven här kunde man uppställa några spörjsmål, om man
nändes. Nu stannar man vid en hjertlig önskan att "kampen"
måtte fortgå pä allt högre områden och leda till en seger, som
återgifvet- i förädlad form allt det förlorade: en tro, som icke låter
upplösa sig i dunster, en kärlek, som icke kan kallna, en ny
födelses oafytterliga rätt, och slutligen ett lif, som 1 skönhet
öfvergår de fagraste drömmar.

De sista bladen i boken innehålla några rätt vackra
öfversättningar, vid hvilka vi blott anmärka förf:ns förmätenhet att
framställa ett stycke sà helgjutet, som Endymion, af eu skald
sa verldsberömd som Longfellow i stympadt skick!

Till slut en sista fråga:

Ar förfin skald eller är hon det icke? Skulle flertalet af
dikterna afgöra svaret utfölle det belt säkert nekande, såsom
äfven skett från hrr recencenters sida. Finge det mindre antal
stycken, der verkligt poetiska tankar och ingifvelser synas
bortblandade med besynnerligt förkonstlade känslor och sökta
plattheter, bestämma svaret, sa torde det ännu ljuda tvekande. Men
tinge man döma efter det lilla fåtal stycken, der känslan varit
nog sann eller ögonblickets stämning nog öfverväldigande för
att bortjaga all tanke på effekten — då tro vi svaret borde
utfalla afgjordt jakande. I stycken sådana som Tornet, Der
böljor mötas, Till min Fader, Kamp, ni. fl. är förf:n i sjelfva
verket så mycket skald, att det synes oförlåtligt att hafva
misskänt sin kallelse och missbrukat sina gåfvor, så som hon gjort
i många af de öfriga styckena, och ännu oförlåtligare att
hafva prisgifvit dessa stycken åt allmänhetens och
recencenter-nas berättigade hån.

Men hvad fattas då förfin, för att bli allt det hon vill och
kan? Studier? Sjelfkritik? En fastare lifsåsigt? — utan tvifvel!
Men främst af allt lif. Man måste hafva indiktat i verkligheten
något af kärlekens poesi, för att kunna öfverflytta den på
papperet. Man måste hafva lefvat för någon och något innan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free