Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Oraniens ättling blef Du Sveas dotter,
En folkets moder slöt du till Ditt bröst
Dess barn med ömhet; skönst bland furstelotter
Ar den att kring sig sprida ljus och tröst.
Den lotten valde Du, mer än furstinna
Du var, en älskande, en huldrik qvinna.
Hur kärt Dig blef det nya fosterlandet,
Du visade i handling som i ord,
Hvart år, som gick, befästade det bandet,
Och, sörjande för folkets väl i Nord,
Du skapade en "fosterländsk förening" —
Att nöden förekomma var dess mening.
Din kärleks sådd, den skedde tyst och stilla,
Det sädet söker icke verldens pris,
Det växer ofta obemärkt, det lilla
Af mången kallas det, som tror sig vis.
Dess värde är likväl det enda sanna
Och smyckar skönt jemväl en drottnings panna.
Då stoftets fjettrar voro när’ att brista,
Den öppnades, Ditt hjertas slutna dörr,
Och kärlek andas i Ditt tal, det sista,
Mer varmt, mer djupt än någon anat förr;
Din fromma christna tro der uppenbaras,
Hängifven makas ömhet der förklaras.
Ja, i de minnesrika afskedsorden,
I hvilka Du Ditt väsens värma göt,
Allt hvad Dig dyrast varit här på jorden
Du liksom i en brännpunkt inneslöt.
Barn, anförvandter, make — ingen glömdes,
En bön för Nordens folk ock deri gömdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
