Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
samtidigt med denne Olof den heliges regering i Norge. Hennes
historia känna vi väl ej så i detalj som Astas, men hvad vi veta är
likväl nog, för att draga slutsatser om karaktersdragen. Att
hon var af ett vildare lynne, märka vi strax. Likaså att hon
var djupare rotad i gammalhednisk grund. Sedan hon blifvit
enka efter Erik Segersäll, hade hon många friare bland nordens
småkonungar. Hon dref dem på porten allesammans, utom
tvenne, hvilka hon lät bränna upp lefvande. Mot Olof
Trygg-vason af Norge, som också friade till henne, betedde hon sig
så, att han slutligen slog henne i ansigtet med sin handske och
kallade henne "hundhedning", för hennes hårdnackenhet att ej
vilja låta kristna sig. Sedan gifte hon sig likvisst med konung
Sven Tveskägg i Danmark samt förmådde såväl denne sin
andre man som ock sin son, konung Olof Skötkonung i Sverige,
till det hämndekrig mot konung Olof Tryggvason, som slutar
med det i Heimskringla så oförlikneligt herrligt skildrade slaget
vid Svold, år 1000.
Men vi återvända till välkomstölet hos Sigurd Syr. Sedan
detta varat i några dagar, samlade konung Olof alla de
förnämsta männen omkring sig och förelade dem till rådslag sina
stora planer. Månge häpnade, någre sökte afstyrka vågspelet,
Sigurd Syr yttrade sig med mycken försigtighet. Dà tog Asta
till orda: "Så är det mig gifvet, sonen min, att jag är glad åt
"dig, gladare, ju större din framgång månde varda; jag vill
dertill icke spara något, som jag förfogar öfver. Litet rådstöd
"finnes hos mig, men hellre ville jag, om man skulle välja
der-"emellan, att du vore öfverkonung i Norge, äfven om du icke
"lefde längre i konungsdömet, än Olof Tryggvason, än att du
"icke vore större konung än Sigurd Syr och doge af ålderdom".
Dermed upplöstes stämman. Och konung Olof drog ut till ett
lif, fullt af umbäranden, fullt af kamp och strid, af segrar och
nederlag, men alltid för de två idéerna: sitt fosterlands enhet
och den kristna trons utbredande. Och detta lifs innehåll
beseglade han slutligen med sin hjeltedöd, då han uppgaf andan
på Sticklarstads blodiga slagfält år 1030. Då först iusåg folket,
hvilken man det i honom förlorat. Ilan nämndes snart "Olof
den helige", och han betraktas än i dag såsom ett Norges
na-tionalhelgon.
Vi hafva ställt tillsammans tvenne höga qvinnogestalter, i
hvilka den hedniska andan, ehuru i hedendomens sista tider,
ännu lefver i all sin kraft, om än den ena af dem, Asta, åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
