Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
minstone i det yttre antagit kristendom, om hvilket jag ej är
säker. Och märkeligt nog äro båda dessa qvinnor bondedöttrar
samt mödrar till de tvenne konungar, båda med namnet Olof,
hvilka i de båda broderianden bringat kristen tro till seger.
Men sedan vi nu sett deras märkvärdiga likhet, skola vi också
gifva akt på några andra egendomliga drag, genom hvilka de hvar
för sig lägga i dagen olika sidor af den hedniska qvinnans i
norden skaplynne. Hos Sigrid Storråda häpna vi vid det
gränslösa öfvermodet, den iskalla grymheten och slutligen det
bottenlösa hatet mot den man, som tillfogat henne en
förödmjukande förnärmelse, hvilken hon dock sjelf framkallat, allt
egenskaper, hvilka äro i lika grad följder af den hedna
religionsläran och af den blott halfjemnlika ställning, i förhållande till
mannen, hvari de hedniska lagarna intvingat henne. Det är
som om den undertryckta qvinnan i norden i dessa hedendomens
sista dagar liksom på en gäng i denna furiens gestalt står upp
och kräfver hämnd på det manliga slägtet för allt det oerhörda
lidande, för alla de qväfda qval, under hvilka qvinnan i de
långsamt framrinnande århundradena med dämpad kraft kämpat.
Astas bild är mer tilltalande, mer menskligt ädel midt i sin
stolta, hedniska beundran för äran ocli hjeltemodet. Då vi hos
Sigrid Storråda stötas^ tillbaka af den hänsynslösa egoismen,
värmas vi åter hos Asta af det vackra, qvinliga draget, att
hon kan glömma sig sjelf och älska. Men hvem älskar hon då?
Blott föga sin make, men gränslöst sin son. Hos Asta beror
detta visst nog öfvervägande mycket derpå, att den senare var
så lik henne sjelf, då deremot den förre var hennes motsats.
Men detta drag finnes på flere ställen, och torde i de flesta fall
ej så litet hänga tillsammans med den omständigheten, att det
ingick ofta nog så litet kärlek i sjelfva den äktenskapliga
förbindelsen, att qvinnan, i sitt behof att få gifva ömhet, slösade
denna i så mycket rikare grad på den varelse, som utsprungit
af hennes eget kött och blod. Alla dessa drag, ädla som oädla,
hos dessa tvenne qvinnor, äro dock deri lika, att de stå som
nogast i sammanhang med hela qvinnans ställning i hednatiden,
hvarigenom de på en gång belysa denna och af denna belysas.
Men innan vi nu lemna dessa hedendomens sista dagar i
norden, skola vi dock först se till, huru qvinnan ter sig på den
aflägsna ön i verldshafvet, på hvilken, såsom vi veta, den
gammalnordiska andan i sin ursprungliga kraft längst och härdigast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
