- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
87

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

Bergtora. Njål kom. Flose sade: "Jag vill tillbjuda dig att gå
ut, Njål, ty det är obilligt, att du brinner inne". Njål
svarade: "Jag vill icke gå ut; ty jag är en gammal man, föga
"duglig att hämnas mina söner; men jag vill icke lefva med
"skam. Flose sade då till Bergtora: "Gack du ut, husfru; ty
"jag vill för ingen del innebränna dig". Bergtora svarade:
"Ung blef jag gift med Njål, och har lofvat honom, att vi skulle
"dela ve och väl med hvarandra". Derpå gingo de båda två
in. De lade sig på bädden i böner och gjorde korsets tecken
öfver sig; ty nu var den nya tiden kommen, och Njål och hans
hustru voro kristna.

Att en oskuldsfull varelse just i undergångens stund med
oupplöslig trohet sluter sig till sorgespelets hjelte, är ett fint
drag, som möter oss hos många de största skalder såsom en
Shakspeare, Ibsen, Björnsson m. fl.

Den gamla Njålssagan griper oss mäktigt just genom att
också berätta om en sådan händelse. Der fanns nämligen i
Njåls hus en ung gosse, en fosterson. lian hette Törd
Kåresson. Bergtora sade till honom: "Dig skall man bära ut och du
"skall icke brinna inne". "Du har ju lofvat mig, moder" sade
"gossen, "att vi aldrig skulle skiljas åt, så länge jag ville vara
"hos dig. Men det tyckes mig långt bättre att dö med dig och
"Njål än att öfverlefva Eder". Ilon bar då gossen fram till
sängen och lade honom hos Njål och sig. Blott en träl kom
ut att vittna om hvad derinne skett. Snart sammanstörtade
det brinnande huset öfver den visaste lagman, Island egt, och
öfver hans storslagna maka.

Hvad se vi här, om icke ett stort, kulturhistoriskt
märkvärdigt sorgespel? Men om hvarje sorgespel måste hvila på ett
tidsförhållande, deri någon af de eviga rättslagarna är kränkt,
och vi då fråga, hvilket missförhållande det är, som ligger till
grund för detta sorgespels upplösning, för dessa båda familjers
undergång, så svara vi utan tvekan, att det ligger deri, att
mannen egde en våldsmakt öfver qvinnan, större, än någon
menniska bör och får ega öfver en annan. Ehuru sålunda den
på Islands politiska utveckling så inflytelserike Njal ur
historisk synpunkt är hufvudpersoner så är Hallgerd ovilkorligen
detsamma ur sorgespelets. Med hennes första gifte, d. v. s.
bortsäljande, börjar de onda makternas öfvervälde i hennes själ.
Sjelf kränkt af samhällsordningen, kränker hon i sin tid alla
densammas mest vördnadsvärda förhållanden. Och ändock är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free