Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
men ingen ville sätta yxan till roten, ingen ville gå till grunden
dermed, ingen framställde den enkla frågan? Har hustrun rått
till sin egendom eller ej? Octi vidare: Hvarför skull hon genom
äktenskapet förverka den rätt hon dessförinnan innehaft? Men
om denna hennes rätt var ej fråga; det gällde nu blott hur
mycket, i de flesta fall hur litet, man skulle kunna gifva med
sig. Det skulle dock varit oss synnerligen kärt att få ett svar
om någon uppkastat denna fråga: "Hvarför skall hustruns rätt
till sin egendom blott erkännas i de fall då mannen bevisligen
är oförmögen att sköta den? Samma qvinna kan t. ex. vara
gift tvenne gånger, den ena med en dålig man då hon får råda
öfver sitt, den andra gången med en bra man då henne åter
fråntages denna rätt. Sjelf har hon i det ena af dessa fall
lika litet förtjenat som i det andra förverkat sin eganderätt.
Vi erkänna oss ur stånd att förstå det raisonnement hvilket
måste ligga till grund för yrkandet 0111 hennes boskillnadsrätt
dock först när hon kan bevisa mannens försummelse eller
vanvård af hennes förmögenhet.
Under diskussionens fortgång hördes ett enstaka yttrande
som närmade sig våra åsigter af frågans rätta uppfattning.
Det föreslogs nemligen att egendomsskiljaktighet, d. v. s. att
hvar och en får råda för sitt, skulle blifva regel vid äktenskaps
ingående, och att den nuvarande gemenskapen, eller mannens
förvaltning skulle bero på särskildt aftal. Häremot invändes att
då det nuvarande tillståndet förmodligen blefve regeln, sà vore
icke skäl att låta det normala förhållandet bero på särskildt
aftal. Det tycktes ej falla någon in att, äfven der förhållandet är
det bästa möjliga makarna emellan, såväl mannen som hustrun
dock kunde önska att hon fick laglig och ej blott på
öfverenskommelse grundad rätt att råda öfver sitt.
Detta förbigående af hustruns rått var enligt vår tanke ett
misstag eller en försummelse; men ännu mera är att beklaga
att frågan om den fattiga qvinnans arbetsförtjenst så litet
framhölls. Och likväl synes intet missförhållande vara mera i
ögonen fallande, ingen orättvisa mera tryckande och grym än
denna mannens nuvarande rätt äfven till den fattiga arbeterskans
dagspenning. Alla dessa förslag om en rik hustrus medförda
kapitaler och egendomar kunna ju innebära åtskilliga farligheter,
medföra en viss våda för det äktenskapliga samlifvet. Men
hvilken fara skulle väl hota familjen, staten och samhället, om
allt hvad hustrun med eget arbete förvärfvar tillförsäkras henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
