Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Hvarje uppmärksam läsare måste finna en påfallande skillnad
mellan forna författares dimhöljda, fantastiska, känslopjunkiga och
oklara bilder och de lefvande, verkliga, klart framträdande
skapelser, som af nutidens storheter inom diktens verld frammanas.
Under Tysklands litterära blomstringstid funnos visserligen
representanter för den lefvande och klara diktningen, t. ex. den
framtidsanande Lessing, den objektive Gæthe, den idealiske och
dock reale Schiller och de populära, sociala författarne
Lafon-taine och Kotzebue; men i synnerhet under och efter
nyromantikens tid saknades visserligen ej skäl att tala om tyskeri och
svammel.
Kanske liar vår tids realistiska tendens ej inom något lands
litteratur utöfvat ett så välgörande inflytande som på Tysklands.
Dess nuvarande författare framställa ej mer verlden som i en
trollspegel eller i ett mystiskt halfdunkel, eller blott i
månskensbelysning, som låter vissa föremål framstå i förtrollad glans,
medan andra uppslukas af skuggan. Denna innneburna tendens
att måla clair-obscur, som gjort tyskarna till oöfverträffliga
skildrare af troll- och spökscener, sådana som i Bürgers
"Leo-nore", der Erlkönig, Faust, Hoffmanns romaner och åtskilligt
af Heine, denna tendens vet deras nya författare mästerligt att
tygla. De gifva fritt lopp deråt blott när situationen det
fordrar, hvarigenom det medfödda mästerskapet i genren
framträder med så mycket större verkan. Vanligtvis flytta de oss
dock midt in uti det verkliga lifvet. Man känner solstrålens
värme och stormvindens köld, man ser trädet grönska i
vårprakt eller fälla sina gulnade löf, man hör lefvande menniskor
tala kärlekens eller hatets språk; med ett ord, allt lefver, rör
sig och andas.
Hvad särskildt våra ifrågavarande fyra författare beträffar,
så ser man tydligt, att deras teckningar framställa personer
och förhållanden, tagna ur det verkliga lifvet, men ej återgifna
med den fotografiska trohet, som låter hvarje föremålets kontur
framstå med samma tydlighet, utan med den äkta konstnärens
trohet, hvilken vet att framhäfva det väsendtliga med
underordnande af det obetydliga eller tilltalliga. Läsaren kan ej
undgå att märka det författarne lifvats af begäret att genom
sina skildringar inverka på det omgifvande samhället, att
bibringa sundare sociala begrepp. Freytag i sin tillegnan af Debet
och Kredit anför såsom skaldens pligt att i misströstans
ögonblick upprätthålla modet hos sina landsmän genom att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
