Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Ilon letade sig fram till huset i det duggiga dunklet derute:
hon hade varit borta med syarbete hos frun på närmsta
grann-ställe. Hon sydde klädningar för 75 (säger sjuttiofem) ore
stycket åt jungfrurna på de bättre herrgårdarne, och hon var
glad — så glad som Susanna Buttermann kuude det vara — da
äfven detta illa lönta arbete icke tröt henne. Denna gång hade
hon dock hedrats med uppdraget att utföra syarbete åt sjelfva
dottern i huset, men hon hade fått tillrättavisningar vid
pröfningen nu; hon hade fått höra, att hon åtagit sig mer än hon kunde gå
i land med; man hade sagt henne, att hon hade slösat bort både
sin egen och andras tid. — "Och, du Gud! jag har dock trälat
hela den långa dagen och halfva natten förut" — tänkte Susanna
— "och det är i dag min födelsedag." Hon fyllde sina trettio
langa, långa, arbetsamma år.
Hon hade nu för första gången afbrutit ett arbete, som hon
ej ämnade fullborda, hon hade bestämdt afsagt sig vidare arbete
åt den unga fröken. Dels trodde hon sig icke derom — hon
sydde endast för tjenstpersonalen, icke efter modejournalen —
dels hade hon blifvit illa behandlad; och så var det hennes
födelsedag! Och hon ville just denna gäng hafva något deraf i
fred, för att åtminstone på qvällen kunna få i all enslighet
riktigt frossa af den önskan, att hon aldrig varit född, att Gud
varit så misskundlig och i tändningen släckt ett lif, som aldrig
annat än möda och arbete varit.
Med detta mål i ögonsigte gick hon hem den höstqvällen.
Det var just icke mycket hugnesamt detta mål; men hittills
visste icke Susanna något bättre. Att få sitta i fred, att få
tänka i fred, att få sörja i fred, att få gråta i fred — i fred
och i modlöshet — det var det enda idealiska, Susanna väntade
sig af lifvet.
Hon fick icke ens det denna afton. Hon fick väl både sitta,
tänka, sörja och gråta; men alldeles icke i fred.
"Hvad är det nu för lipande igen?" — sade hennes mor, som
satt på en grön ulltygssofTa, med foten — den giktsjuka foten —
upplagd pä en stol. "Gud förläne mig, om jag någonsin såg ett
sa otacksamt, missförnöjdt, jemrigt och eländigt syndastraff till
barn som du! Hvad är nu detta? Här har jag nu fått sitta
och vänta en hel dag på dig. Ingen middag, nej det förstås!
Ingen lefvande själ att tala med. Och se’n detta evinnerliga
snytande och pipande — ja! du får se dig om en dag, du, när du
har din gamla mor i grafven, och tänker efter hvad du var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
