Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
lätta öfverbygge; men lägg grundvalen inom dig sjelf! — Och nu
säger jag dig: sopa för din dörr, slå ut all röken genom
fönstret, gå efter nyrepadt löf och sätt dig se’n och muntra dig
sjelf och den gamla frun och tänk på, huru godt Gud har
ämnat det åt dig. Gå så ut och gör detsamma för den
qvinnan, vi talte om, hon som är mycket olyckligare än du någonsin
varit; "ty det är konsten för dig, Susanna, att du, i stället att
söka lifvets pligter och ändamål ute på verldens flacka marknad,
söker dem i den lilla vrå, der andligt och lekamligt mörker
gömma sig. Endast såmedelst skall din ännu skygga själ komma
in på den rätta lefnadsglada stråten. Från verldsmarknaden åter
skulle du komma hem, belastad med tusende nya bördor, du
enfaldiga, försagda Susanna! och du skulle, med ditt inskränkta
förstånd, tänka ofta falskt och döma ofta skeft om hvad som
för dina och mina ögon allt ser bra fult ut ibland, fastän det
icke alltid är det. Nej! framkalla ljus och glädje först inom din
egen lilla yttre verld, sedan inom den inre; och lita framför allt
på Den, som sade: "Varde ljus!"
"Varde ljus!"–-1 det hon tydligt hörde dessa ord,
vaknade Susanna; och den klara höstmorgonens solljus strömmade
in i rummet, drog ett bredt band öfver hennes täcke, en smal
snedrimsa öfver det bredvid stående sybordet och psalmboken,
som låg derpå, men visade på samma gång, huru dammigt och
med oordnade sysaker öfverfyldt detta bord var.
Det var så konstigt. Susanna vaknade med ett mindre tungt
sinne än vanligt, men aldrig hade hon ändå erfarit en sådan
vantrefnad af att se, huru vanvàrdadt hon hade det omkring sig.
Hon låg och funderade en stund, sade än en gång vid minnet af
födelsedagen: "Det var ett lif!" Men se’n undrade hon, hvarför
hon icke sagt som vanligt: "Det är ett lif!"... llon sträckte
mekaniskt ut handen efter psalmboken, den föll upp vid märket:
"Bönhör mig, Gud — bönhör den svage anden!"... och nu gick
minnet upp för henne, minnet af den qvalfulla kampen, minnet
af bönen, minnet af den inbillningen, att hon varit i drömmarnas
land—eller kanske hon verkligen drömt?
Det hade, som nämdt är, aldrig fallit Susanna in att
bemärka huru vantrefligt det såg ut omkring henne. Af gammal
vana hade hon väl äfven i går sopat midten af golfvet; men
kyrkkläderna hängde sedan förra söndagen framme på spiken nära
sjelfva fönstret, kyrksjalen låg pä bordet i evigt sällskapande
med kammsakerna och kaffekopparna, nysydt och osvdt ulltyg låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
