Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
qvinna var hård emot dig, emedan hon sjelf nyss förut blifvit
hardt, mycket hårdt behandlad. Hon talade kärfva ord till dig,
emedan i hennes eget hjerta lågo ord och grodde, som voro ännu
mycket kärfvare och bittrare; och i hennes egen hjerna flög under
bela tiden den tanken fram och åter: "Han visste icke hvad han
sade — ban visste det icke, men han gjorde mig mycket ondt."
"Och nu, Susanna!" — sade en tredje drömgestalt — "nu
sedan du besinnat att ditt sjuka sinne hitintills kanske varit dig
till välsignelse, emedan det fredat dig för mången frestelse
och lemnat dig i fortfarande besittning af hvad mången
saknar, ett icke allt för betungadt samvete; nu sedan du
besinnat, att ingen finnes, som ej förr eller senare måste kämpa
lidandets eller samvetets blodskamp, — nu skall du försöka
att fatta mod, ty nu är den behagliga tiden. — Tänk dig
derjemte, min stackars vän, att Gud har gifvit oss den yttre
verlden till gagn äfven för den inre. Derföre: huru många
föresatser du än gör att icke gråta, huru inånga beslut att vara
modig och glad, skall du dock icke lyckas, innan du gjort det
gladt omkring dig i din ensamhet. Den bästa glädjen är ingen
ovän till den ensamma; men äfven enslighetens glädje vill vara
i godt sällskap, i sällskap med en klar eldbrasa om qvällarna,
I med ett städadt golf om dagarna, med blanka kökskäril,
hvit-! limmad härd och stelstärkta gardiner och — om du vill — en katt
eller en hund, som kan sitta och fägna sig åt lifvet framför
spisen. Jag vet väl, att inånga skola säga dig: "Gå ut bland folk,
Susanna! Sitt icke der och gräf in dig i ditt eget elände!" Men
jag säger dig: gå icke ut bland folk, stackars vän, innan du
inom dig sjelf letat rätt på värnen för (litt lugn och din
tillfredsställelse. Den glädje, som du icke, med Guds hjelp först och
genom egen kraft dernäst, kan förvärfva dig, skall aldrig verlden
| och menniskorna kunna gifva dig. Det, som gifves af andra,
kan af andra fråntagas. Och tror du väl, Susanna, att Gud,
som så länge låtit din själ irra på en enslig stråt, icke skulle
hafva gifvit dig förmåga att äfven der finna den rätta stigen?
Jo, belt visst har han gifvit dig denna förmåga, att inom din
i egen själ skapa din egen lycksalighet, dock icke ensamt för dig
sjelf; ty när du väl hunnit den gröna fläck, der lefnadsmodet
växer, skall du gå ut och dela med dig åt andra. Gläd dig
’ emellertid tillsvidare åt din ensamhet och tro, att Gud ville att
din lycka ej skulle bero af medmenniskors godtfinnande. Låt
det slags lycka, som vänner och fränder skänka, vara sällhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
