Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
hållen i en frisk ocli smått spefull ton, är både underhållande
och upplysande, och skall som vi hoppas i sin mån bidraga till
den vigtiga frågans lösning, om ej vid riksdagen, så — hvad
vigtigare är — inom allmänna tänkesättet. Förf:n börjar med
att under en lekande bild framhålla det sorgliga faktum att de
heliga ord, som vid altaret uttalas öfver de nyvigda makarne:
de tu äro ett, inför lagen blifva ett tomt gyckelspel så snart
fråga blir oin eganderätt; — hon erinrar hurusom den
lättsinniga, laglösa förbindelsen lemnar qvinnan i full besittning af de
menskliga rättigheter, som det lagliga äktenskapet beröfvar
henne; — huru den äkta hustrun i fråga om eganderätt står på
samma ståndpunkt som idioten eller mörderskan m. m., allt
fakta, som icke lära kunna bestridas. Ja, fråga är, säger förfm,
om hon ej af lagen är ställd ännu lägre i detta fall än den
grofva förbryterskan, ty denna kan dock, som vi tro, till och med
inom fängelset efter eget godtfinnande använda hvad hon med
eget arbete förvärfvar; åtminstone har ingen rätt att fråntaga
henne och, henne oåtspord, använda hennes enskilda
arbets-förtjenst — så vida ej det heliga äktenskapet "af Gud stiftadt och
inrättadt", men af menniskor förfuskadt, gifvit denna rätt åt
hennes andra Jag. Qvinnan är, säger man, till förstånd och
praktisk duglighet mannen underlägsen. Nå väl! Om så
verkligen vore — hvilket dock faller sig litet svårt att bevisa
numera, sedan den ogifta qvinnan visat sig sköta sina affärer lika
bra som mannen — men antaget att så verkligen vore, så borde
ju lagarne skydda den svagares rätt mot den starkares. Nu är
imellertid förhållandet tvärtom. Det är, säger förfm, som tänkte
man sig förevisaren i ett zoologiskt museum gifva följande
förklaring:
"Detta, mitt herrskap, är en liten oskadlig fågel, kallad Mulier
suecica. Näbbet är klent och hennes klor duga ej att rifvas med.
Instinkten lär henne att bygga bo och vårda sina ungar, för hvilka
hon visar särdeles mycken ömhet, men annars är hon en mycket
enfaldig fågel, pickar i sig de smulor som kastas åt henne, och
förtär aldrig as, som gamen, eller rusdrycker, som papegojan.
Derföre, mina damer och herrar, emedau hon är så hjelplös, så
oskadlig, hafva vi slagit denna tjocka kedja om hennes ben, bundit henne
fast vid buren och gjort gallren ovanligt tjocka. Hon har ett slags
rudimentära vingar, men (lem klippa vi alltid för säkerhets skull,
ehuru en och annan af vara lärda säger sig vara öfvertygad att,
äfven i de bästa omständigheter, vingarne ändå ej skulle bära
henne långt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
