Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
porträtter, eller handteckningar;—tänke man sig allt detta ordnadt,
icke uteslutande för en enda persons beqvämlighet eller bärande
denna prägel af förfinad sjelfviskhet, som ofta utmärker »herrns
rum», utan tvärtom genomträngdt af en osynlig
gemensamhetsande — någonting tydande på att just här var hjeTtpunkten i
hemlifvet — och man har en föreställning oin värdens rum på
Gustafsvik.
Kastar man en blick utåt från den stora salongen en trappa upp,
har man en vacker, icke storartad, men äkta svensk utsigt öfver
en välskött trädgård, som med vildare trädplanteringar
småningom öfvergår till ett öppet gräsfält, utmed hvilket mjuka
löfskogs-kullar bugta sig såsom stränder kring en sjö. Derbortom höjer
sig en skogsås, och infattar likasom i en dunkel ram det lägre
landskapet, hvilket småningom upplöser sig till ett slags lågland,
begränsadt af en smal vik af Wenern. På andra sidan viken
ser man det täcka Kristinehamn och bantågen, som utspinna
sin hvita rökhvirfvel utmed skogsbrynet. At gårdssidan ligga
uthusen, väl, till en del rent af prydligt byggda, men till det
mesta dolda af yppiga buskgrupper, der just nu syrenerna stodo
i yppigaste blom.
Men himlen klarnar, ljumma vindar, mättade med vällukt,
inströmma genom fönstren, foglarne locka, guldmolnen i vester
påminna om timmarnes flygt — hvarför ej göra en vandring ut,
medan det ännu är tid? Sagdt och gjordt! Inom några ögonb ick
äro hattar och schalar hämtade och sällskapet styr färden rätt
ut genom alléen till den så kallade »Nordgärdsparken».
Venn-länningen synes, i förbigående sagdt, fästa en särskild vigt
vid väderstrecken. Inträdande i parken genom en egendomlig
port, vaktad af ett par pyramidformiga enar, som sqvallra om
röken från det närliggande tegelbruket *), följer man en smal
väg öfver den grönskande kullen tills man plötsligt stannar
vid en grafvård, ett högt naturligt klippstycke, med Georg
Adlersparres namn och inskriften: »O mina älskade! O mitt
fädernesland!» Äfven om man icke visste något mera om honom, som
hvilar derunder, skulle man böja sig för den enkla storheten i
en sådan minnesvård och tänka sig en varm och kraftfull ande,
uttryckt i de korta orden. Sådan var han ock, och länge skall
hans minne lefva, så i historien som i slägtkrönikan, så väl
hos »fäderneslandet» som bland »hans älskade». Nedanför den
*) Röken fr&n tegelbruk och kopparverk gifva som bekant enen en hög
pyra-midform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
