Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
högresta minnesvården öfver mannen af 1809 ligga hans aflidna
anhöriga bäddade under den mjuka gräsmattan, deribland äfven
en ung, vid 18 år afliden, dotter. Längre fram påträffar man
vid vägens krökningar några andra slägtgrafvar, omsusade af
skogens frid, till dess slutligen »Nordgärdet» vidtager och
vandraren tycker sig från minnenas lund åter förflyttad midt ut i
det praktiska lifvet.
Det svenska herrgårdslifvets stora behag ligger icke minst
i dess frihet. Sedan man samlats vid frukosten, der likvisst
värden ej sällan saknas, då morgonvandringen fått längre
utsträckning än vanligt, språkar man en stund tillsammans, men
går sedan hvar och en till sina sysselsättningar. En af gästerna
sköter sin brefvexling, en annan tar sitt handarbete eller sin
bok, en tredje kanske sitt ritstift för att afteckna en utsigt eller
en tafla; åter en annan går på spår efter fornminnen; en mor
eller en äldre syster improviserar en skola i någon löfsal;
ungdomen spelar crocket, promenerar m. m. Under tiden har
värdfolket frihet att sköta sina vanliga sysslor inom och utom hus,
tills slutligen middagsklockan åter samlar den spridda kretsen.
Och nu först begynner det egentliga samlifvet, deladt mellan
samtal, gemensam läsning, musik, samt vandringar eller utfärder
i trakten.
Här på Gustafsvik erbjöd sig nu rikt tillfälle, så väl till
enskild sysselsättning, som till samfälda nöjen. Så var en af
gästerna hela förmiddagarne upptagen med forskningar i
värdefulla handskrifter sedan gamla excellensens tid, återstoder af en
större samling, hvaraf en del blifvit testamenterad till
Kristinehamns läroverk, en annan del till Lunds universitet. Frossande
af dessa skatter behöll dock vår forskare dem ej uteslutande
för sig sjelf, utan meddelade ofta oss andra än ett bref från
prins Carl August (Georg Adlersparres ideal), än ett annat från
Carl XIII eller XIV; än åter en djupsinnig tanke eller ett
blixtrande infall ur en Tegnérs, en Geijers, en Baltzar von Plåtens
eller en Agardhs bref m. m. Lockad af dylika meddelanden
drogs äfven jag in i studiet af de gulnade papperen, och fann
då ibland annat några rätt märkliga pariserbref från
brytningstiden mellan den första franska republiken och kejsardömet.
Jemförda med tillståndet i det nuvarande Paris, utvisa de att
det bekanta yttrandet: »de ha ingenting lärt och ingenting glömt»,
gäller icke allenast Bourbonerna, utan ock deras folk. Som
utrymmet tillåter bifogar jag i slutet af häftet ett par ifskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
