Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
romanen, den allmänna opinionen och det egna lilla jaget — allt
behandlas med samma lekfulla djerfhet, men dock aldrig utan
en viss naiv originalitet, som höjer tankarne öfver det vanliga
salongspladdret. Fin och frisk, omgifven af en osynlig flock af
skalkaktiga gratier, stod hon framför mig som typ för den svenska
verldsdamen, dock af det ledande, i viss mån skapande, icke det
tanklöst följande och efterapande slaget.
Kommer så den yngsta, en välbyggd, kraftig gestalt, med
djupa ögon, ljusa af inga band tyglade lockar och någonting
hårdt och bundet i anlete och väsende, som dock för ögonblick
kunde lösas upp i egendomlig skönhet, An frånstötande, än
tilldragande, syntes hon mig vara likasom det första,
ofullbordade utkastet till den svenska framtidsqvinnan, ännu stadd i
den plågsamma, ofta osköna brytningskampen mellan nytt och
gammalt. Mäktig af stor hängifvenhet, men böjd att glömma
»troheten i det lilla», älskande och pockande på frihet utan att
alltid hågkomma att friheten sjelf är träl, ända tills den blifvit
utlöst genom arbete i sanningens tjenst; för öfrigt ärlig,
ren-hjertad och brinnande af kärlek till mensklighet och fosterland,
syntes framtidsqvinnan i många fall olik sina systrar. Ställd
bredvid den äldsta tycktes hon större i kraft men svagare i
godhet, bredvid den andra djupare i tanke men underlägsen i
älskvärdhet och behag. Ville man i korthet beteckna de olika
intryck, man erfor af den unga trion, kunde det ske med de
trenne orden: trefnad, behag och intresse. Så föreföll det
åtminstone mig. Tiden medgaf dock icke att närmare pröfva
riktigheten af mina iakttagelser, hvilka också gällde mindre individerna
än de olika arterna af vår svenska qvinlighet, hvilka här under
landtlifvets otvungenhet framträdde i större frihet och
ursprunglighet än eljest.
Efter det lilla afbrott middagsbjudningen förorsakat,
återtog hvardagslifvet sin vanliga karakter. En vacker solig morgon
gjorde jag med frun i huset en vandring till fiskdammarne,
hönsgården och »Svanhem», så benämndt efter den förnämste bland
dess innevånare; icke, som läsaren kanske tror, en
hvitskimrande, mjukhalsad svan, utan en gråsprängd, väderbiten man
— kusken Svanberg, en gammal trotjenare sedan excellensens
tid. Den så kallade statbyggnaden, beklädd med ett slags mosaik
af spån, hade det vackraste läge midt ibland löfskogen och
innehöll flere rymliga och snyggt hållna bostäder. Vårt besök gällde
kuskens hem, der vi funno hustrun eusam i sitt fina, söndags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
