Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
pyntade kök. Hon var en ännu ung qvinna med ett godt
utseende, som dock fördunklades af detta egendomliga drag af
–hvad skall jag kalla det? — en själens inertia — ett slags
stationär undergifvenhet, gränsande till liknöjdhet, som, jag
fruktar det, också är äkta svenskt, och som jag återfunnit hos
de allra flesta gifta qvinnor af vår arbetsklass. Både kök och
kammare voro fullsatta med taflor — »för si Han», förklarade
hustrun, »ä’ så fasligt kär i tocke». Förnämsta platsen hade
excellensens porträtt, dernäst husbondens fotografi samt
konungaparets afbildningar, omgifna af en och annan favorit ur stallet.
På en hylla vid fönstret fann jag endast psalmboken, »bibliskan»
och några småskrifter. Barnen gingo i skola, »utom Fredrik
förstås, som fått tjenst ined riktig lön af sjuttiotvå R:dr bara
för sommarmånaderna».
Midt emot kuskens bodde ett gammalt inventarium, en f. d.
kammarjungfru hos »gamla grefvinnan», gift med en betjent hos
excellensen, som sades ha varit spion på sin herre. Gumman
tillhörde den gammaldags underdåniga tjenaretypen, grät så snart
»nådig grefvinnan» nämndes, visade en snusdosa, som hon fått af
henne, en lock af excellensens hår m. m.
På hemvägen gingo vi öfver en äng der kalfvarne och »Maja»
fått sitt sommarnöje. Den sistnämnda, en liten s. k. finnko,
tam som en hund och bländande hvit, med nos och öron
påminnande om en »maiden blush», förtjenar nämnas bland det som är
äkta svenskt; så ock »Odin» den lilla ölänningen, som en af
de yngsta gästerna, strålande af nöje, just nu förde till vattnings.
Huruvida den raggiga geten, som står bunden der borta vid
trädet, också får räknas till det nationela, lemnar jag osagdt; men
så mycket vissare är jag, att i hönsgården icke påträffa något
inhemskt. Der rådde en kosmopolitism värre än i sjelfva
»inter-nationalen», och likasom der, åtföljd af nonsens och blodiga dåd.
Den stubbsvansade cochinchina-flocken, de präktiga svaugässen,
och den majestätiska, men vingklippta svanen, som med ett visst
förakt nedblickade på sina gåsaktiga efterapare, utan att dock
förmå höja sig till högre rymder än de — alla syntes de bilda
en »kommun», der, under skenet af frihet, den råa styrkan var
allena rådande. Af dessa flyktiga iakttagelser skulle jag nu
kunnat draga många djupsinniga jemförelser och slutsatser om
jag blott varit litet mera bevandrad i Mr Darwins teorier. Jag
måste dock erkänna min okunnighet och lemnar det djupsinniga
ämnet, för att återvända till hvardagslifvet på Gustafsvik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
