Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
röj’de i och tal svar mera förstånd än mången liten stadsdam
vidl hennes år, men läste illa, ehuru hon gick i skolan vid
herrgården, hvars lärare dock berömdes såsom synnerligt nitisk.
På tal härom under middagen föreslogs en utfärd till det
nya skolhuset, en ståtlig, ännu ej fullt färdig byggnad, som redan
länige på afstånd lockat min håg. En wurst förde oss på en
fjerdedels timma, genom vacker löfskog och böljande sädesfält,
till en utgård, der skolan blifvit förlagd helt nära Wenerns
strand. Det var utan fråga den vackraste byggnad jag sett på
Gustafsvik, uppförd icke blott med omsorg, utan med denna
kärlek som på ett älsklingsbarn slösar allt hvad den äger
vackrast och bäst. Läget, byggnadsmaterialet, arkitekturen, arbetet,
allt vittnade redan vid första anblicken härom; och detta första
intryck stärktes ytterligare då man beträdde den pelarprydda
ingången, och genomgick skolsalarna, det vackra kapellet eller
bönruinmet, ämnadt äfven till gudstjenst om söndagarna, de
beqväma boställsrummen för läraren, köket för matlagning åt
skolbarnen, badstugan m. m. — — Det hela var en syn, som
fyllde min själ med stora och glada bilder från både forntid,
nutid och framtid: verket af 18U9 — minnesvården öfver honom,
som var själen deri — den ståtliga herrgården derborta — allt
tycktes mig med osynliga trådar sammanhänga med skolan, den
stora barnkammaren, der torpstugornas okunniga barnskaror
skola bildas till dugliga och fosterländska män och qvinnor.
Och jag tänkte: En bättre arfvinge kunde Georg Adlersparres
son ej adoptera, för att fortplanta sin faders ande, fortsätta
hans befrielseverk, och fullgöra det testamente, som innebars i
orden: O, mina älskade! O, mitt fädernesland!
Med detta slutintryck lemnade jag skolhuset och snart
derefter äfven det trefliga och minnesrika Gustafsvik, glad att hafva
fått kasta en flygtig blick in i Wermland, och det lif som
lef-vats och lefves der.
Esseide.
II.
Ett besök i Berlin våren 1871.
(Ur ett bref till Redm.)
Äfven de billigaste förhoppningar blifva stundom här i
verlden besvikna. Då man i medlet af Maj lemnar vår nordliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
