- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
219

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

medelst ombud sammanträda till en allmän fredskongress, eller
såsom det heter i den svenska öfversättning, som blifvit oss
tillsänd, "en allmän fest- och föreningsdag", der mensklighetens
behof, pligter och rättigheter kunde på ett frisinnadt och
praktiskt sätt afhandlas". Vi anföra härnedan det väsendtligaste
af den varma uppmaningen.

"Det krig, som för närvarande föröder tvänne nationer och
förlamar en hcl generation, ropar i himlens sky efter någon högre makt,
att hindra dess blodiga framfart. Männens regeringsformer och deras
diplomatiska relationer kunna icke, enligt deras åskådningssätt,
tilllåta dem att på något eftertryckligt sätt intervenera mellan de båda
stridande partierna. Verldens män hafva bestämt sig att icke göra
slut på slagsmålet, och nu begynna vi qvinnor inse, hvarföre Gud så
länge uteslutit oss från regeringsangelägenheter. Vi äro icke
fördelade i nationaliteter (?), vi äro icke tillbakahållna af sjelfuppgjorda
vilkor. De män, som åtagit sig, att i borgerligt afseende svara för
oss, kunna icke svara för våra sociala och individuela samveten. Vi
ega frihet både att förena oss, och att så förena oss, att vår protest
må göra sig hörd och gällande inför alla män.

"Medan M:me de Gasparin i Schweiz skref sin uppmaning till
en allmän petition från qvinnorna i de neutrala länderna, emot
fortsättandet af det närvarande kriget, hade tanken på en kongress af
qvinnor, samlade för första gången, i afsigt att öfverlägga om
mensklighetens stora intressen, antagit fonn ocli uttryck på denna sidan
Atlantiska hafvet. Ehuru våra planer härledde sig från en
ögonblicklig och oemotståndlig impuls, rättfärdigas de dock af förståndet och
händelsernas logik. Qvinnorna äro icke-stridande (non-combattants),
qvinnorna stå utom de diplomatiska överenskommelserna, qvinnorna
äro männens mödrar. Dessa tre omständigheter förläna oss en
orubblig grundval för vår frivilliga handling. Som vi aldrig åtnjutit
politiska rättigheter, kan intet makthafvande parti, under någon
förevändning, föreskrifva oss våra politiska pligter. Det står oss fritt
att lurleda dem direkte från vår religiösa och moraliska öfvertygelse.
Den säger oss, att den nuvarande blodsutgjutelsen måste hämmas,
och nppäggar vår qvinliga uppfinningsförmåga att upptänka något
mede. att vinna ett mål, som mannens skicklighet icke uppnått.

"Vi kunna antaga, att i dessa dagar de stridande helt naturligt
göra sig den frågan: "Hvad skola mödrarna säga om kriget?" Om
de vilja lyssna, skola de höra oss säga: "Afväpnen eder! I Guds
namn afväpnen eder!" Och vi tillägga, att denna grym nia krigs-sed
har fin källa i den lärosatsen, att en moral gäller för mannen och
en aman för qvinnan. Qvinnan måste vara tålmodig och förlåtande,
—- nnnnen får vara vild och hämdgirig; qvinnan måste vara
medlidsam,— mannen bör vara utan medlidande; att slåss är nedrigt för
qvintan, — att icke slåss är en skam för mannen. Denna ojemna
moraliska skala förderfvat verlden. Om det är orätt för qvinnan att
slåss, så är det också orätt för mannen att. göra det. Hvad som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free