Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.322
repade Bilia snart nytt mod, torklarande i den odelbara
republikens namn att ambulansen skulle rensas från den kejserliga
ohyran, att folket fått nog af jesuiter och koinediantskor, m. m.,
hvilket allt tjutande upprepades af hans följe. Doktorn
försäkrade honom ironiskt att han förgäfves skulle söka några af sina
medbröder i ambulansen. Pastorn tystade sin satiriske vän,
sägande med sin vanliga orubbliga mildhet: "Jag är ledsen,
monsieur, att vår härvaro kan vara er eller någon annan till
misshag. Det är blott alltför sannt, att jag är en bland dem, som
vid krigsförklaringen talade annorlunda än de borde gjort —
annorlunda, jag erkänner det, än som anstått en prest. Och jag
skall icke anse mig hafva gjort nog när jag offrat hela min
förmögenhet och alla mina lifskrafter till att böta något litet af det
onda, jag bidragit att framkalla. Alltså, om ni, monsieur, har
att å den allmänna opinionens vägnar ålägga mig någon särskild
form af botgöring, så vill jag bedja Gud om näd att tåligt
underkasta mig densamma,"
"Ursäkta", afbröt här unge Robach och steg fram, i det
ban hemställde till åklagaren i hvad mån ban vore villig att på
sig sjelf tillämpa det föreslagna straffsystemet, samt antydde, att
ehuru han aldrig förr haft lyckan göra herr Bilias personliga
bekantskap, han dock varit i tillfälle att genomögna en skrift af
honom, hvars stil syntes fullkomligt öfverensstämma med
författarens uppträdande vid detta tillfälle.
Mr Bilia blef gråblek och stirrade med synbar oro pä den
korthårige ynglingen, hvars lorgnette glimmade emot, honom, skarpt
och ofrånvändt som en polisbetjents lykta.
"Det var ett bref till min far, som då var minister",
fortfor ynglingen, "och plägade få en massa skrifvelser af blandadt
innehåll och föga ädel ton. Men en dag träffade han bland den
öfriga hopen på ett, som öfverglänste alla de öfriga i platthet
och krypande smicker, och ban visade mig det som en kuriositet.
Brefskrifvaren yttrade sin önskan att tjena det der stackars
kejsardömet, lika godt på hvad sätt: som underprefekt eller
uppbördsnian, eller skrifvare— korteligen, på hvilken plats som helst,
blott han finge tillfälle att bevisa sin hängifvenhet för denna ädla
dynasti, som blifvit oss tillskickad som manna från himlen. Jag
erinrar mig ord för ord bela strofen, hvilken anslog mig såsom
oändligt poetisk. Skrifvelsen, som ni väl mins, var undertecknad:
Christophe Bilia, och det fägnar mig att se, att det nekande
svaret icke hindrat författaren att — göra lycka på annat håll."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
