Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.323
Den värde medborgaren stod der askgrå och flämtande, men
frampressade dock ett halfqväfdt rop om förtal och chikan,
hvilket genast upprepades bakom honom.
"Välan", fortfor unge Robach med samma satiriska
smålöje; "ett dåligt minne är intet brott"; och han öfvergick derpå
till en skildring af uppträdet den 15 Juli, då Thiers talat emot
kriget, och det suveräna folket bevisat honom sin tacksamhet
genom att stena hans fönster. "Jag såg bland hopen", fortfor
Mr Robach, "en man, bättre klädd än de öfriga, hvilkas ledare
han syntes vara, och hörde honom skräna: "à Berlin! a mort
les allemands! à bas les padßques! med en energi, som gjorde
honom all heder; och jag svär vid min ära, att denne man var
ni, herr Bilia!"
Den värdp medborgaren var tydligen i begrepp att upprepa
sina förra försäkringar, men kastade plötsligt om, klagade att
han blifvit lockad i ett bakhåll, tog sitt följe till vittne att han
varit hotad till lifvet, men att han för sin del älskade
Frankrike alltför högt, att draga svärdet ens till sitt eget försvar, så
länge fienden låg utanför hufvudstadens portar. "Der, kamrater",
fortfor’ han, "der är vår plats! Må det der folket uppsöka oss
der — om de våga."
Härpå gjorde herr Bilia venster om, följd af sina
anhängare, på hvilka hans vältalighet gjort ett visst intryck och soin
kommo öfverens att det hade varit en stor dårskap att
anfalla de der bretagnarne, som voro ett lågsinnadt byke, fulla af
förnedrande fördomar, och som dessutom efter all sannolikhet
skulle gått ända derhän i grofhet att gifva eld på sina angripare.
"Välan, madame", sade öfverste Kerouëi med ett bistert
leende, "ailt är godt, när slutet är godt!"
"Gud gifve att slutet verkligen må bli godt!" svarade hon
med värme. ’Ni kan ej föreställa er huru djupt det grämer mig,
att, i en tid då vi allo borde vara fastare förenade än någonsin,
se agg oih hat fostras mellan landsmän. Det är grymmare än
sjelfva kriget."
Öfverstens ansigte mörknade.
"Tror ni icke", sade han bittert, "att det skär mig i
hjertat att veta, att den der karlen, som jag nys’s behandlade som
en hund, var fransman? Sannerligen, jag kunde gråta af skam
deröfver! Gud allena vet hur det skall sluta! Blott ett är visst:
faller vårt arma Frankrike, så är det icke för de Kruppska
kanonerna eller de tyska generalerna, utan för dess egna barn!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
