Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.343
trycker sjelfva den passionerade sinnesstämning, som tändt och
utslungat fyrverkeriet af dessa blixtrande och fräsande verser; —
det andra uttrycker sjelfva sättet, förf. valt. för att bibringa
allmänheten en öfvertygelse, som ligger honom sjelf varmt om hjertat.
Man tycker sig höra en person, hvars rättskänsla blifvit pä det
djupaste särad af de missförhållanden och orättvisor, han
bevittnat, och sotn, dels af behof att gifva luft åt sin öfversvallande
kànsla, dels i förhoppning att kunna medverka till en gagnande
reform, fattar sin hvassa penna, men som vid början af den
tillämnade straffpredikan kommit på den tanken att en skämtsam
satir skulle måhända i detta fall medföra större verkan. Med ett:
»Men lemnom allvar för en stund åsido,
Den skall första och gilla mina skäl,»
påsätter han alltså den komiska masken, men ett humoristiskt
leende mägtar ban blott sällan åstadkomma. Skämtet är fullt
af satirens och ironiens bitterhet, och dess pilar tränga endast så
mycket djupare och träffa så mycket säkrare, derföre att de
blifvit hvässta af qvickheten och afskjutna frän ett öga, som
skarpt uppfattar alla svaga punkter i motståndarens bevisföring.
Förf. innehar ungefär samma stämning och ställning i hänseende
till sitt ämne, som t. ex. Thackeray i »Arthur Pendennis» eller
Palludan Miiller i »Adam Homo». Man skulle om dessa tre
författar-personligheter ej utan skäl kunna anföra Mullers vers:
»Frem af det saarede Hjerte
Tankerne ström me, mens jeg mig förblöder
Det er med dem jeg jer föder
Tonende Born af min dæmpede Smærte».
ty hos dem alla är det smärtan och förtrytelsen, som inspirerat
teckningen. Detta är kanske i synnerhet, förhållandet med Olof
Stig, som icke synes drifven till produktion af samma rika
poe-ti ka skaparegåfva, som de båda ofvannämda stora författarne.
Från denna allmänna framställning af vår svenske förf:s
kritiska stämning och hans afstraffnings-metod, vilja vi försöka att
gifva en dylik också öfver hans uppfattning af de sociala
förhållanden, som föranledt detta lians bittra missnöje, och som alltså
äro föremål för hans kritik.
Det är intressant att iakttaga, huru vissa idéer i en hast,
utan att förut mycket om detn varit taladt, eller skrifvet, blifva
framdragna pä listan af de ifrigast behandlade frågorna för dagen.
De tyckas ha* sandat i det fördolda en så mäktig lifskraft, att,,
då de ändtligen framträda i dagen, de utveckla sig nästan i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
