Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.373
Då det ändteligen började dagas, begåfvo vi oss närmare
slagfältet för att verka i vårt kall. Men som vi nödgades följa
kolonnvägarna, hunno vi ej förr än inemot middagen fram till
S:t Privot, som ännu stod i lågor. Kyrkan jemte de flesta
husen voro redan nedbrunna, men något bortom de ännu
brinnande befanns en lada, som vinden låg ifrån, och som ännu icke
var antänd. Den bestämde jag till de sårades första
emottagande, och anhöll, för densammas skyndsamnia befriande från
allt deri befintligt skräp, hvarenda soldat, sora kom i min
närhet att dervid biträda, med den påföljd att, då våra Albertinor
återkommo ined sin första transport sårade, sä hade jag redan
i ordning en mjuk biidd af hö, att lägga dem på. Under tiden
hade också vagnarne med våra kistor hunnit ankomma; deras
innehåll af förnödenheter var icke ringa, men dock så godt som
intet i förhållande till hvad som här behöfdes. Slagfältet vid
Königgrätz visade visst mycket elände, men var dock icke att
likna vid det som här omgaf oss. Det var knappt möjligt att
skaffa en droppe vatten; brunnar eller bäckar funnos ej i
trakten, endast cisterner, hvilka nu voro tömda; bröd fanns icke
heller; byarnes innevånare hade flytt, sä att från dem fanns
intet att få. Ilade jag icke bland mina egna saker haft en
liten lykta och ett par ljus, så hade vi nödgats tillbringa
natten i mörkret med våra sårade. För tillredande af värt
thé-och köttextrakt måste vi ined sked uppsamla det vatten som
fanns qvar uti ojemnlieterna på bottnen af cisternerna. Man skulle
gerna gått en mils väg efter en kruka vatten. Minut efter
minut tillfördes oss nya sårade; vi kunde nu mera icke öfverse
antalet. Under sådane förhållanden blef det afton, och mörkret
toll på. De sårades jemmer och qvidan blef allt mera högljudd och
hjertslitande, ehuru de våra fördrogo sina plågor med
beundransvärd ståndaktighet. Hos oss sjelfva, som på 2:ne dygn, tillbragte
under ständig sinnesoro, icke tillslutit ögonen till sömn, föga
förtärt, mycket strapserat samt sett och delat så mycket elände,
förorsakade allt detta en total utmattning och orkeslöshet;
och ändå ägde vi ingen plats der vi kunde njuta blott ett
ögonblicks hvila. Det enda som uppehöll mig, var min fasta tro
på Gud, och förtröstan att ban skulle hjelpa oiss.
»Nattens långsamt framskridande timmar återförde i minnet
och målade i ännu bjertare färger den förflutma dagens
skräckbilder. Hvilka nya skulle den kommande dagern erbjuda? Till
min ytterligare oro och förskräckelse saknade jag 2:ne af mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
