- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
374

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.374

sköterskor; livad kunde väl hafva händt dem? Ändtligen kl.
half 2 på natten, återkommo de båda präktiga flickorna, men
icke tomhändta, utan belastade med stora krukor fulla med
vatten, hämtadt, ur en pöl på sjelfva valplatsen. Hvilket mod
som erfordras till ett sådant företag midt i natten, kan blott
den föreställa sig, som sett ett slagfält som detta. För första
gängen på lång tid fällde ,jag tårar, men tårar af glädje och
tacksamhet emot Gud, som be,-kyddat och låtit dem lyckas i sitt
företag. Jag tog detta som en uppmuntran, ett tecken af
Honom, och utlofvade a nyo att icke öfvergifva, icke åsidosätta
något för utförandet af min åtagna verksamhet. Jag kände
mig derefter styrkt och åter i stånd att handla, samt tackr.de
innerligen Gud när denna natten var öfverstånden.

»På morgonen den 20:de Augusti àtertogo vi, om icke med
stärkta krafter, så dock med friskt mod, vårt svära arbete.
Det gällde nu i första rummet att skaffa lifsmedel. De sårade
måste födas! Hvarje förbipasserande soldat anlitade jag, tog i
beslag och satte i verksamhet för detta ändamål; till våra
soldaters heder erkänner jag, att aldrig någon anlitades förgäfves.
Pommerska artilleristor och en soldat af 107:de lärde mig koka
och steka i grop på fria fältet, sanimanskaflade dertill nödiga
kärl m. m., samt slutligen vatten pä fät. Sålunda var allt i
ordning, endast födoämnena som skulle tillredas fattades. Lyckligtvis
passerade en preussisk proviantkolonn, för hvilken, då den icke
gjorde mine af att stanna, jag ställde mig midt i vägen och började
parlamentera. Det lyckades så, att jag fick salt, ris, kaffe och
lefvande slagtkreatur. Småningom försvunno de döda omkring
oss; först menniskorna ocli sedan äfven hästarne. Allt blef
ljusare och ordentligare! Jag kände fäst mark under fötterna,
kände att Guds välsignelse hvilade öfver vårt företag!
Menniskorna hade väl alltså lärt känna oss, såsom de der verkligen
ville göra gagn, likgodt under hvilken gestalt eller förrättning.»

Så, öfverallt verksamt och sjelfmant ingripande, fortfor fru
Simon att arbeta under de återstående dagarne af Augusti.
Hon höll ut i hospitalerna vid S:t Marie nux Cheuu och Ars,
samt underkastade sig der alla de lidanden och faror, för hvilka
de qvarblifvande på dessa förpestade slagfält voro utsatte. —
»Hvad skola väl de nästa dagarne bringa? Det ligger ett qvalm
i luften, och man talar om ett förestående afgörande slag» —
skrifver fru Simon dagarne före slaget vid Sedan; den dagen
kom, och erbjöd nytt rikt falt för hennes verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free