Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
I fråga om förmyndarskapet öfver barnen hafva ungefär
samma grundsatser gjort sig gällande. Af gammalt var modern
vid faderns frånfälle barnens förmyndare. Gifte hon om sig
måste hon enligt landskapslagarne och landslagen aflemna
formynderskapet, hvaremot stadslagen lemnade åt hennes fria val
att behålla eller aflemna det. 1734 års lag följer äfven här den
strängaste grundsatsen och bjuder att modern, då hon träder i
nytt gifte, ovilkorligen skall afstå formynderskapet öfver barnen.
Äfven i äktenskapslag åme röjer sig en tillbakagående
tendens. Såsom vi redan nämnt synes den frivilliga
egendoms-gemenskapen hafva varit ett utmärkande drag för äktenskapet
i den forntida norden; dertill kom äfven ofta en fri
öfverenskommelse mellan makarne om huru stor del af inkomsten
hvardera skulle för enskild räkning tillgodonjuta, samt huru mycket
som skulle anslås till den samfälda hushållningen. I
Laxdöla-sagan t. ex. berättas huru vid äktenskapsaftalet mellan
Thorvald och Gudrön bestämts att den sistnämnda skulle fritt
förfoga öfver sin förmögenhet och derjemte erhålla hälften af boets
egendom. Ilär var alltså fullkomlig egendomsgernenskap i
förening med full personlig eganderätt för båda makarne. Enligt de
äldsta isländska lagarne kunde dylika öfverenskommelser göras
lagligt bindande. De svenska landskapslagarne åter upphäfde
fullständigt hustruns förfogningsrätt öfver hvad hon medfört i
boet, samt inskränkte hennes andel af den gemensamma
förmögenheten till en tredjedel; stadslagarne tillerkände henne
deremot hälften, men beröfvade henne likasom landslagarne all aktiv
eganderätt så länge äktenskapet varade. Den tvetalan, som
ännu i dag vidlåder vår äktenskapslag yttrar sig redan i den
gamla östgötalagens förklaring: att, då qvinnan ingått lagligt
giftermål, "då är hon kommen till all rätt med honom (mannen)
och — han eger hude söka ocli svara för henne". Det är: hon
har i allt lika rätt med honom, undantagandes rättigheten att —
begagna sin rätt! Så fick hon t. ex. ej uppgöra köp för mer
än några få penningars värde.
Långt ifrån att upphäfva, bekräftar 1734 års lag denna
tvetalan, i det den bjuder att "mannen skall vara qvinnans rätta
målsman", samt lemnar den gemensamma egendomen, hustruns
egen arbetsförtjenst deri inberäknad, ensamt till mannens
förvaltning och förfogande. Endast ärfda fastigheter kunde ej utan
hustruns medgifvande pantsättas eller afyttras; och misstänkte
bruden brudgummen för slösaktiga vanor kunde hon, eller rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
