Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
tare hennes giftoinan, genom så kalladt förord äfven förekomma
giftorättens förskingrande; men att tillförsäkra hustrun ett öres
oberoende inkomst tillstadde 1734 års lag icke på något vilkor
så länge äkenskapet varade.
Väl hade hustrun sedan äldsta tider rätt till så kallad
morgongåfva, men en flygtig granskning af arten och den
historiska utvecklingen af denna institution, så vidt vi förmått
uppfatta densamma, skall vara nog att visa dess
öfverensstämmelse med anden i den öfriga äktenskapslagen.
Ursprungligen ansågs hustruns rätt till morgongåfva så helig,
att till och med grundsatsen om arfvejordens bevarande inom
slägten fick vika för densamma. Så bjuder uplandslagen att
mannen, sedan äktenskapet fullbordats, eger gifva hustrun i
morgongåfva jord, "med fastum ocli fullum skiællum så mycket
lian vill", men tillägger, att hustrun må gifva mannen tillbaka så
mycket hon fått. Häraf kunde man nu tro, att hustrun kunnat
förfoga öfver morgongäfvan under sin lifstid, med rätt att
tillförsäkra mannen densamma efter hennes död; men som gift
qvinna ej lagligen kunde förfoga öfver det allra minsta blir en
sådan tydning omöjlig. Man måste derför antaga att
morgon-gåfvan, såsom det heter i Nordströms Svenska
sanihällsförfatt-ningarnes historia, "tillföll" hustrun dagen efter brölloppet, men
"kom henne, tillgodo" först vid boskiftet efter mannens död. Äfven
denna tvetydiga half-rätt skulle dock ytterligare inskränkas. Så
begränsades morgongåfvan på 1300-talet till ett visst maximum,
och stadslagen bifogade den märkliga bestämmelsen att
morgon-g&fvans utfående skulle bero af huruvida äktenskapet varit
barnlöst eller ej. Var enkan barnlös utfick hon sålunda sin rätt;
men hade hon skänkt sin make barn, hvilket naturligtvis i de
allra flesta fall var händelsen, beröfvades hon densamma, i det
morgongåfvan då, såsom det heter, dödades.
Då den verkligen utföll betraktades dock ännu
morgongåfva, vid arfskifte, såsom möderne, och synes således hafva
tillhört egarinnan så länge hon lefde. Äfven detta ansågs dock
längre fram såsom en for stor förmån, hvarför mot slutet af
1500-talet (på adelns åstundan) morgongåfvan förklarades
tillhöra hustrun endast så länge hon satt i enkestand, samt vid
arfskifte böra betraktas såsom fäderne, icke som möderne.
1734 års lagstiftare bibehöllo morgongåfvan vid denna dess
trängsta och mest bindande form, dock med den lilla beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
