Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Ehuru giftermålsbalken undergick flera omarbetningar innan
den erhöll sin slutliga lydelse i 1734 års lag, synes den således
icke för qvinnan hafva inneburit något framsteg i frihet eller
sjelfständighet.
Att ogift qvinna någonsin skulle kunna blifva sjelfansvarig
eller myndig, förutsätta hvarken de gamla lagarne eller den af
år 1734, väl till märkandes så vida hon ej bröt mot lagen; i
så fall lyftades hon med ens till jemnhöjd med mannen.
Förnekad civil myndighet egde qvinnan nämligen kriminell myndighet
i samma mån som mannen. Endast såsom enka ocli såsom
anklagad för brott var qvinnan således infor lagen myndig och
sjelfansvarig. Förblef hon god och laglydig, eller ingick hon nytt
gifte, öfverflyttades hon på samma linie med barn och vettlösa,
det är: tillerkändes menskliga rättigheter, men förvägrades att
begagna dem.
1 det medborgerliga lifvet, i yrkeslifvet och i det allmänna
undervisningsväsendet hade qvinnan på några få undantag när
ingen del. Visserligen heter det i skråordningen af 1720 att
"qvinfolk, som handtverk lärt och vilja det idka, skola... om
tillstånd till samma handtverks drifvande sig hos Magistraten
angifva och sedan ... ibland borgerskapet anses. Lägger man
dertill förordningen af 1723, att borgmästare och rådmän i
städerna väljas af magistrat och borgerskap, så skulle man häraf
vilja draga den slutsatsen, att qvinnan dock på en punkt vunnit
tillträde både till näringarne och det medborgerliga lifvet. Men
erinrar man sig åter att hon som ogift stod under ständigt
förmyndarskap och som gift under mannens målsmanskap, och
sålunda hvarken kunde lagligen råda öfver de medel, som
fordrades, för att upprätta verkstad och drifva ett yrke, eller ens
lagligen uppgöra det simplaste kontrakt eller köp m. m., så
finner man att också detta medgifvande måste hänföras till de
rättigheter, som gåfvos med förbehåll att icke få begagnas.
Endast för enka, som ville fortsätta mannens yrke, blef den gjorda
medgiften något annat än sken. Här förekom till och med ett
privilegium, som icke fanns för mannen. Så måste t. ex. en son
till den döde först genomgå läroår, då enka deremot genast fick
träda i mannens ställe. Skråförordningen synes således i detta
fall liberalare mot qvinnan än den civila lagen. Men ingick
enkan nytt gifte, förlorade hon genast de vunna förmånerna.
Undervisning på allmän bekostnad, utöfver den som erbjöds
i en och annan sockenskola, tillkom inga andra qvinnor än dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
