Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
att genom en utsedd ordningsman bilda en
sammanbållnings-punkt för skånes adel och en föreningslänk mellan densamma
och dess representanter vid riksdagen. Nu ha vi derjemte sett
i tryck utgifven en af denna förening, 1719, uppsatt handling,
som är underskrifven äfven af ombud för fem fruar, troligen de
flesta enkor. Dock skrifver ett af ombuden, C. Ridderschiöld,
å egna "och hustrus vägnar" — märkliga ord i en tid då
mannens målsmanskap öfver hustrun skulle i lagen ytterligare
bekräftas, och från ett stånd der man i senare tider varit så litet
böjd att erkänna qvinnans likställighet med mannen, vare sitr
inom det enskilda eller det medborgerliga lifvet.
Redan nu utgjorde dock dylika företeelser sällsynta
undantag, hvilka längre fram alldeles upphörde.,. Regeln var att
qvinnan, såsom en samtida skald yttrar sig,
"blott bör sitt husbekymmer sköta
Och i de göromål sitt hufvud icke blöta,
Soin höra mannen till".
Genom 1734 års lag, trycktes nu likasom det slutliga inseglet
på detta passiva qvinnoideal, med vekheten såsom hufvudegenskap,
hvilket undanträngt det sjelfständiga, i kraft öfvervägande, som
de gamla sagorna och den äldre historien framhålla såsom
grundtyp för den svenska qvinnan. (Forts, följer).
Esseide.
Tillägg:.
Såsom ett bidrag till morgorigåfvans historik torde böra nämnas
några ord om en af okänd förf. år 1651 utgifven "tractat om
morgon-gåfvor", troligen den äldsta afhandling vi ega om denna institution.
Beträffande huruvida hustrun liar eller icke har verklig eganderätt
till den erhållna gåfvan, säger förfin;
"Mästeparten af våre lagläsare are uti den mening at hustrun
(efter mannens död) må göra och disponera sina morgongåfvor som
henne täckes — — hållandes morgongåfvor tör aflinge godz, och
under dess rätt, at gifva eller sälja, hvem hon vil, och gitter dyrest".
Förf. deremot anser den hvarken som arf eller aflingegods, utan
som ett slags "Echtenskaps godz" af aldeles egen natur och
rättighet, en uppfattning, som är att lägga vigt vid, emedan den synes
gifva klaven till senare tiders framställning af äkta makars
samegendomsrätt, och dess alldeles egendomliga beskaffenhet.
Traktat-förf:n kallar för öfrigt den gamla seden att genom morgongåfva
betrygga hustruns framtid och ge henne nödig hjelp till barnens
uppfostran "en ädel klenod ett kosteligt ting’’ hvars närmare utforskande
är icke allenast "lustigt och ljufligt", utan ock "nödigt och nyttigt".
Resultatet af hans undersökning blir att morgongåfvan, då
äktenskapet varit barnlöst, bör återbäras till mannens slägt, men i
motsatt fall vid arfskifte räknas såsom barnens möderne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
