Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
"lläll! — skrek .jag — "Uall tyst ined ditt hädiska tal!
Här yrkar nu jag — qvinnofrid!
Om döfstum, om stum utaf eget val,
en tärna, en ungmö så blid,
vi fått att beskydda pä ridderligt vis;
respekt till och med för en qvinnas kapris!
Ilelt säkert har himlen en engel oss sändt
att näpsa allt oheligt snack.
Ve den, som i oskuldens närhet ej kännt
sig tyngd utaf syndernas black,
ve den, som i källan, så perlande klar,
vill stänka det gift lian pa läpparne har!"
Jag kände i luften en värma så mild,
ett solsken af blickar, som föll
i smyg på min kind. Ack, jag säg hennes bild,
såg handen, som tjuserskan höll
halft lyftad att göra en talande gest.
Jag väntade svaret från munnen som bäst.
Då gnäggade ånghästen plötsligt och gällt,
vi nalkades snart en station.
Vår tärna tog upp sin portfölj, och helt snällt
laon tecknade — rim och räson.
Ett blad hon ref ut och det smög i min hand
med tårade ögon och kinden i brand.
Nu sträckte hon armarne, hoppade ut
i famnen på vänner och slägt;
på kyssar och nickar det aldrig tog slut,
ack, snart hon försvann som en fläkt,
en vårvind med doft från Ilesperiens kust.
Jag tyckte, jag satt i en snödrifva just.
Dock snart blef jag varm af det blad, som jag såg
och läste med skälfvande röst:
"Jag arma är döfstum, men ’labiolog’ —
i olyckan är det en tröst —
på läpparnes rörelser läser jag allt.
Snart såg jag er själ i dess rätta gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
