Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
är han dervid frikostig, såsom åtminstone vid äktenskapets
början företrädesvis inträffar, så föranledes deraf lätt hos hustrun
en vana vid lyx och yppighet i klädsel m. m., som föranleder
afsaknad och missnöje då den ej mera kan tillfredsställas; är
han åter dervid allt för sparsam, så är fara vardt att
penningar, ämnade för makarnes gemensamma behof, få tillsläppa hvad
som brister, hvarigenom det nödvändiga förtroendet mellan
makarne lätt kan störas. Obehaget af att nödgas, om ej begära,
åtminstone såsom ren gåfva emottaga allt som till nödiga
utgifter erfordras, kan i allt fall för hustrun, om hon vet sig äga ej
så ringa förmögenhet och ej gjort sig känd för misshushållning,
icke annat än kännas såsom en förödmjukelse; hvilket ej
inträffar då utgifterna ske för makarnes gemensamma nytta.»
Vi tro gerna att en öppen blick för den i sanning hårda
och i många afseenden förödmjukande lott, lagen tillerkänner den
svenska hustrun, en nitälskan att i någon mån rätta deraf
uppkomna missförhållanden, föranledt tillkomsten af denna uppsats.
Och likväl finna vi äfven här allestädes spåren af gamla
fördomar, af den motvilja för några förändringar som gerna vill kalla
sig för varsam betänklighet, berömlig omsorg om det bestående,
men som dock här orsakat ett öfverallt genomlysande
misstroende, hvaraf uttrycken mer än en gång äro verkligen kränkande.
Se här några exempel:
De allra flesta torde gerna medgifva att det gemensamma
boet har befogade anspråk på bidrag af äfven qvinnans tillgångar,
men då intet lagens bud föreskrifver huru mycket eller huru litet
mannen för sin del skall gifva, hvarför skall man tro hustrun
mera behöfva detta tvång att afstå ’/3 af sin förmögenhet? Hon,
makan, modren, hvars alla instinkter, hvars hela verksamhet
ligger inom hemmet, just hon skulle alltså icke kunna motstå
frestelsen att på bekostnad af dessa dyrbara intressen förslösa sina
inkomster! Skall lagens bud här mellankomma, må det dä gälla
båda makarne, men icke företrädesvis ådagalägga misstroende till
den som minst rättfärdigar det.
Hemmets intressen är dock blott det ena motivet för dessa
inskränkande vilkor och föreskrifter; det andra är att hustrun
ingalunda får eller bör blifva ekonomiskt oberoende af mannen. Men,
hvilken än den fara är som deraf skulle uppstå, — och, att döma af
de uttryckliga, ingen appell medgifvande ordalagen, tyckes förf.
hafva tänkt sig den särdeles stor, — den synes dock icke hafva
blifvit undviken, ty så betydlig kan väl en qvinnas förmögenhet vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
