Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
att hon äfven med en tredjedel deraf blifver ekonomiskt
oberoende af mannen. Men om nu tvärtom denna tredjedel blef så
ringa att hon dermed ej kunde besörja sina personliga utgifter,
då menar förf. blifver hennes tacksamhet så mycket större om
mannen af hennes återstående två tredjedelar tillskjuter hvad
hon behöfver (!) I sanning vi äro bra långt ifrån ett äktenskap
sådant det bör vara, dà det makarna emellan kan blifva fråga
om tacksamhet i rent ekonomiska förhållanden! Att sådana
uttryck som dem vi anfört kunna på fullt allvar användas utan att
med afsigt vilja vara sårande och nedsättande, bevisar bäst hur
långt vi ännu äro ifrån den likställighet som borde vara ocli som
i sjelfva verket är den enda och sanna grunden för ett verkligt
lyckligt äktenskap. Och till slut komma vi dock åter till en öm
och rörande omsorg för äfven en da lig och slösaktig man, som,
sedan han genom eget förvällande förskingrat allt, på sistone skulle
finna, icke blntt för barnen utan äfven för sig sjelf, en yttersta
utväg till uppehälle i denna hustruns undantagslott, en utväg,
som, oin den icke kan förhindras, det. dock till det minsta icke
varit nödigt att för mannen utpeka, „livad hustrun beträffar
synes klart att hennes enda, fulla, urgamla rätt, den att. försaka,
äfven här blifvit ihågkommer
Det är med verklig ledsnad vi framställt alla dessa
invändningar, ty vi tro att mycket af det som så obehagligt
berört. oss, insmugit sig författaren omedvetet. Det är icke så lätt
att skilja sig trän den vana, som blifvit till andra natur hos
kanske de allra flesta, att »mäta våra (mannens och qvinnans)
pligter på mindre lika än beqväma vigter.» Våra nuvarande
förhållanden äro i alla fall så litet tidsenliga, så ohållbara, att nära
nog hvarje förändring deruti måste vara till det bättre. Hur
mycket vi än deremot haft att invända, hur på långt när ej
tillfyllestgörande vi anse det förslag vi nu skärskådat, innehåller det
dock många tänkvärda saker, många omdömen som visa hur
torf. sökt sätta sig in i qvinnans uppfattning af den lag, som
rör hennes intressen lika väl som mannens, se dess
bestämmelser från hennes i så många afseenden naturligtvis från hans vidt
skilda synpunkt. Da t. ex. förf. säger att, äfven der mannen
verkligen är en god, till och med en frikostig man, det likväl
måste vara ett obehag som närmar sig till förödmjukelse att
nödgas af hans godtycke undfå allt, hvarje öre, hon till sina
personliga utgifter behöfver, så har han sagt en sanning som äfven
besvarar det ständigt återkommande inkastet att hustruns miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
