Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
psykologiskt faktura, och i och med detsamma i menniskans
frihet och ansvarighet uppställt den rätta grundvalen för hennes
politiska frigörelse så väl som för hennes personliga moralitet och
hennes framtid. Spiritualismens fel är att han hejdat sig på
halfva vägen — att han erkänner Gud men förnekar
uppenbarelsen — att han tror sig kunna ersätta den uppenbarade religionen
med en religiös filosofi. — Det fordras dock något annat än några
droppar vetenskap till att släcka menniskoandens religiösa törst!
Spiritualismen erkänner det gudomliga men stannar vid dess tröskel,
utan resignation nog att tillbedja hvad han icke kan fatta, utan
mod nog att tro utan att se.
2. Rationalismen är lika förmäten som spiritualismen är
rädd: lian förmenar sig kunna se tydligt och klart ända in i
helgedomens innersta; han tror sig kunna endast på förnuftets
väg studera och lära känna, den osynliga verlden, dess
styresman och dess lagar, likaväl som den synliga verlden, och han för
strid med kristendomen, som ej vill medgifva dylika anspråk. *)
3. Positiv 18771671 sager i » Hvarken jag eller någon annan vet
om det finnes någon osynlig verld: man spiller bort sin tid med
att grubbla på hvad man aldrig kan få veta något om; — all
religion, all metafysik, är chimerisk; — det finnes ingen annan
vetenskap än den om den fysiska verlden, dess fakta och dess lagar.»
Ur stånd att uppmäta det omätliga förnekar han det, eller
förklarar det för alltid oåtkomligt för menniskan. Genom att binda
menniskan under naturlagarne förnekar han den fria viljan. Med
allt sitt ordande om friheten är positivismen ingenting annat än
en ny auktoritetstro, der naturvetenskapen efterträdt den religiösa
dogmen. Positivismen behandlar Gud och menniskoanden som
mer eller mindre vanskliga hypoteser, hvilka visserligen till en
tid ha kunnat bidraga till mensklighetens utveckling, men hvilka
förnuftet numera bör förkasta, liksom man sparkar undan den
stege, med hvars tillhjelp man uppnått höjden. Till
inkonsekvenserna hör att positivismens uppfinnare, Auguste Comte, slutat
sin förnekelse af all religion med att sjelf proklamera en sådan,
nämligen mensklighetens hilt, hvars tjenare, såsom han sjelf säger,
skola »konstruera den verkliga moraliska, intellektuella och
materiella försynen.» I en »catéchisme positiviste» utvecklas dogmen
och kulten för den nya religionen under form af ett samtal meilan
presten och qvinnan.
’) Den svenska ny-ratioualisineu torde i mer an en punkt öfverskrida deuna
nog knapphändiga definition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
