- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
134

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

Meil — till andra sidor af saken! Läroämnena falla i två
urupper, l:o den humanistiskt fosterländska, 2:o den
naturvetenskapligt praktiska. Hvarje elev måste omfatta båda.

Till den förra hörer såsom medelpunkt Sveriges historia och
det svenska språket, samt såsom kring dessa sig grupperande
ämnen, geografi, grundlagarna och kommunalförfattningen,
statshushållning samt läsning af ädla poetiska eller prosaiska skrifter
samt sång.

Till den andra gruppen höra fältmätning, kart-,
byggnads-och redskaps-ritning, bokföring, samt det lättfattligaste af
naturhistorien och naturläran.

Dessutom hållas här hvarje vecka diskussionsöfningar öfver af
eleverna sjelfva föreslagna ämnen, och denna vinter förekommo
bland andra äfven frågor rörande beväringsskyldigheten,
arbetarnes ställning, fattigvården, hustrus eganderätt i ho, dödsstraffet
ra. m., hvarigenom kan synas att eleverna vaknat att tänka.
Härefter komma låtsade kommunalstämmor att hällas.

Såsom något, hvilket jag skarpt vill framhålla, må jag nämna,
att de svenska skolorna öfverhufvud, men allramest Herrestads
samt Hvilan i Skåne, bestämdt skiljt sig från den danska
läro-metoden. Danskarne nyttja icke lärobok, af den orsaken att de
rätt grundligt vilja undvika lexläsning. Men detta leder
ovilkorligen till ytlighet och är i hvad fall som helst ej lämpligt för
svenska bondesöner. I våra folkhögskolor deremot nyttjas i alla ämnen
lärobok, men ges ej formliga lexor utom i ett ämne, svenska språket.
Metoden är den, att läraren lifligt och varmt framställer i muntligt
föredrag ett visst pensum och vid timmans slut säger eleverna
hvar det genomgångna återfinnes i boken. Nästa gång förhöres
icke, men genom kort repetition, beledsagad af räsonnementsvis
utkastade frågor, märkes lätt, om eleverna förstått hvad som
genomgåtts. Denna frihet väcker alltid, då läraren med kärlek
och kraft sköter sitt kall, hos eleverna en ambition af vackraste
slag. Jag känner i en af dessa skolor mer än en elev, som
aldrig går till hvila före midciatt; och man har der för närvarande
tvenne unga män, på det andra året besökande skolan, hvilka äro
rätt märkvärdiga fall. De ditkommo i November 1870 absolut
okunniga. De hafva aldrig fått en enda lexa, utom i svenska
språket; men genom sjelfvillig flit hafva de förkofrat sig så att
föreståndaren med visshet kan säga, att de blifva mönster af
bondemän. De hafva lärt sig två ting, att tänka och att känna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free