Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
det. Jag tror dock icke att skolorna utan ett sådant understöd falla,
åtminstone icke strax; — de råka blott i allt sämre och sämre
händer. De, som hänvisa skolorna att uteslutande lefva på
landtbefolkningens frivilliga välvilja, äro dels folkhögskolans varmaste
och mest svärmiska vänner, dels hennes djupaste fiender; men
det är bestämdt säkert, att fienderna känna bättre än vännerna den
arbetande klassens beredvillighet att göra frivilliga uppoffringar. Jag
såg för någon tid sedan i en tidning några rader, berörande just
denna punkt, och som jag alldeles sympatiserar med deras
innehåll, anförer jag dem korteligen:
«Men — torde någon invända — hvartill allt detta? Kunde
icke skolorna förses med sa billiga lärarekrafter, att intet dylikt
behof af riksdagens biträde vore behöfligt? — Dess värre kan detta
icke ske. En folkhögskollärare, hvilken icke står på en mycket hög
punkt af bildning, är oduglig eller, än värre, förderflig. Vi fästa
oss icke vid hvilka examina han har tagit eller icke tagit; inen
kräfvas måste, att lian är en man, som studerat djupt och allvarligt,
som älskar folket och sora förstår att med det lefvande ordets makt
gifva dess söner just allt det bästa, som lian sjelf eger. Men
personer af detta slag kunna icke lefva af de löner, som nu bestås
de flesta af Sveriges folkhögskollärare, helst lifvet på laudet för en
icke landtbrukare, såsom bekant, är vida dyrare än samma
lefnadssätt i en stad. Man må ej heller föreställa sig, att den andliga
vakenhet ocli den uppmärksamhet på tidens rörelser, som böra
utmärka en folkhögskollärare, kunna underhållas, utan tillfälle att i
någon mån följa litteraturen. Vi se liuru vissa embetsmän i våra
landsorter allt för ofta sjunka ned i fullkomlig dåsighet, och vi
klandra detta; men felet är icke alltid blott den skenbart felandes.
Nödens stämma förbjuder att göra en utgift, för hvilken hustru och
barn skulle få svälta.
"Om ej folkhögskolorna understödjas med statsbidrag, så att
deras ställning betryggas, och så att elev-afgifterua kunna sättas
billigt, men lärarne likväl nödtorftigt aflönas, så komma skolorna
successivt uti allt sämre och sämre händer, och blifva till sist
ex-perimentalfält för lösdrifvare på det andliga området, i stället för
hvad de eljest lofvat att blifva, nemligen en välsignelse för
fosterlandet och en stolthet och ära för den svenska allmogen. På den
frivilliga hjelpsamheten kunna de ej länge ensamt bygga, ty de äro
alltför hederliga att söka väcka någon slags fanatism och att lefva
på en sådans blindvis slösade gåfvor.
»Inom den svenska allmogen saknas visst icke män, som inse
vigteu och nyttan af dessa skolor; många omfatta dem med intresse,
besöka dem och åhöra föreläsningarne. Men klart är, att om de i
så betydlig mån skola vara beroende af frivilliga gåfvor, skall det.
oegennyttiga, fosterländska sträfvandet hos dem, som för egen del
ined glädje uppoffrat och arbetat för saken, uttröttas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
