Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
tagen. »Då han kom till den lärde och ryktbare Norberg»,
fortfar Grafström, »och då ban sade sitt namn, frågade denne: ’Ar han
sou till den Franzén, som skrifvit Menniskans anlete?’ — ’Nej’,
svartes, ’det är jag, som författat det lilla poemet’ — hvarpå
Norberg sprang upp, öppnade dörren till ett sidorum och ropade:
’Syster! syster! vi ska ha främmande — menniskans anlete är
här.’»
Selmas bild framträder på många ställen i denna
diktkrans, ständigt iklädd skönhetens skäraste färger. Men
kärlekens glädje är allsidig. Midt bland dessa känslans sånger är
derföre den lilla perla bland dryckessånger infattad, hvilken
kanske i intet språk på jorden har sin motbild. Vi skola anföra
den första strofen:
»Drick! de forflyga, de susande
Perlorna, drick!
Skynda! det ljufva, det ädla, det höga
Söker du fåfängt, se’n anden förgick.
Dåren, som fäste vid skummet sitt öga,
Yatten, blott vatten, på läpparna fick.»
Men Selma måste ge rum för Fanny. Om afskedet sjunger
skalden:
»Den är förbi, den himmelskt sälla tiden,
Då till ditt rum jag smög mig då och då,
Och fraset blott utaf din klädning» siden
Förtjuste mig, som väntade på tå.
Och lukten blott af blomstren, som du skötte,
Jag vet ej hvad så älskvärdt sade mig;
Till dess du kom, och jag dig hänryckt mötte,
Ocli stod der stum, blott för att se på (lig.
Det är förbi — jag får ej mer dig höra,
Än vid din båge, än vid ditt klaver,
Och lutad stå bakom din stol och röra,
Tätt vid din kind, den lock, der faller ner.»
Fanny införes i diktkretsen i ett barns gestalt. Det är i
dikten Spegeln. Första idén till densamma lärer hafva
upprunnit ux ett barndomsminne. Franzén lärer nämligen vid sex års
ålder hafva inkommit en morgon till sin mor, hvilken just vid
tillfället, i blomman af sin ungdom, blott 22 år gammal, satt
framför spegeln att kamma sitt långa hår. »Sonen,» berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
