- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
163

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

Snart en herre återstår
Af den slaf, der smilar.
Barnet gråter, vaggan går,
Och klaveret hvilar.»

Och hvem är så trätorr, att han kan taga anstöt vid
sången »Till en yngling»:

»Gode gosse, glaset töm!
Gerna ser din flicka
Någon gång dig glad och öm
Ibland vänner dricka,
Som med hjertats sympathi,
Eldiga och unga,
Klinga glädjens harmoni,
Lifvets sötma sjunga.»

För min del anser jag slutraderna för de skönaste, dessa
små rader, som skola vara odödliga, så länge glädje, ungdom och
oskuld ännu finnas qvar i verlden:

»Drick! — men sällan och med mätt.
Mins hvad Syrach skrifvit:
’Vin och vänskap smaka godt,
Då de gamla blifvit.’
Tänk hvad fröjd på gamla dar
Gubbens hjerta känner: »

Gammalt vin har gubben qvar
An för gamla vänner.»

Af samma rang är sången till »Glädjens ögonblick». I våra
dagar, då en skef fromhet har byggt upp en fjerde trosartikel,
som befaller menniskan att gå trumpen och »trulig» genom lifvet,
kan man ej nog framhålla, huru forna dagars i tro och fromhet
starkaste män hafva med hela sitt hjertas innerlighet känt glädje
öfver Guds godhet och hans skapelses skönhet. Kristus gjorde
vatten till vin, men man är nu af den åsigten, att han deri gjorde
dumt; motsatsen hade varit bättre. Ty glädje tar ej finnas på
denna fördömda jord. Huru annorlunda tänkte icke Franzén!
Huru djupt kände han icke den jordiska glädjens förgänglighet;
men huru innerligt prisade han likväl icke den försynens ordning,
som låtit solstrålar framskina både öfver jorden och öfver
menniskors hjertan! Ty han älskade att se det ljusa i lifvet och
Guds godhet. Derföre kunde han också sjunga:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free